Stöd de fattiga i världen!

Hej igen!

Det är glest mellan inläggen, jag vet.
Jag har en dålig nyhet och en bra.

Den dåliga är att jag känner mig tvingad att stänga ner kommentars-funktionen på sidan, åtminstone för ett litet tag. Jag har svårt att i dagsläget svara på kommentarer och hellre än att verka ointresserad och arrogant för att jag aldrig svarar tar jag risken att bara verka arrogant och inte tillåta fler kommentarer. Så snart jag återupptar bloggandet kommer jag såklart öppna upp för kommentarer igen.

Den goda nyheten är till er som vill hjälpa fattiga och göra det i skepticismens och humanismens namn. Jag använder mig av KIVA som administrerar mikrolån och upptäckte att det saknas en grupp för svenska humanister och skeptiker, så jag skapade en. Den heter ”Swedish secular humanists and skeptics” och jag vill uppmana alla som använder sig av Kiva (eller er som vill ge er in i leken) att ansluta er till gruppen. Ni kan med fördel använda denna länken.

För mig känns det viktigaste såklart att bidra till en bättre värld men jag vill gärna göra det i humanismens och skepticismens namn som en motpol till de religiösa grupper som ofta bidrar, detta för att visa att vi rationalisterna inte är de kallhjärtade personer vi ofta anklagas för att vara.

Jag hoppas vi hörs snart igen!

700 följare men ingen verkstad?

Jag fick ett PM idag (av en av mina 700 följare på Twitter) som undrade mer eller mindre vad fanken jag höll på med, vad jag var och varför jag inte bloggar längre?

Det korta svaret är att jag är i Afrika.
Jag är här (någonstans på den stora kontinenten) och jobbar sedan en tid tillbaka och det är inte det att det inte finns internet, men jag har helt enkelt inte haft tid att skriva något på mycket länge.

Men jag följer Twitter och bloggosfären så jag håller mig ganska uppdaterad och kanske skriver jag något själv snart också?

Därför dör presidenter lättare…

DN skriver idag, med viss indignation, om att en av bröderna i maraton-bombningen behandlades i samma rum som andra patienter.

Det får mig att fundera lite över riskerna med att vara ”känd”. Om något händer vår statsminister eller en annan kändis så vill man ofta att de ska ha den ”bästa behandlingen” och trummar därför ihop de ”bästa läkarna” och särskilda lokaler.
Forskning visar dock att det är just avsteg från rutinerna som ökar risken för fel och missar i behandlingen. Ett tragiskt exempel är mordet på Anna Lindh då man stod och opererade hela natten trots att det hade varit bättre att stoppa de stora blödningarna och avvakta. Det råder fortfarande oklarheter om man hade kunskapen om det vid tiden för mordet men sannolikt var det en önskan om att rädda hennes liv som gjorde att man ”ville för mycket”.

Av den anledningen brukar jag inte berätta att jag är läkare när jag själv söker vård för då vill personalen ofta göra det ”speciellt bra” för en medarbetare och det är då det brukar bli fel. Så ur det perspektivet gjorde man helt rätt när man behandlade Boston-bombaren som en patient, vilken som helst, vilket ökade chanserna att rädda hans liv. Att han sen kanske döms till döden är ju en annan fråga!

Är KAM bra eller dåligt för själen?

Det är ganska lätt att hävda (och visa) att KAM inte har några större biologiska effekter (undantaget örtmediciner) och sällan påverkar ett biologiskt sjukdomsförlopp, effekterna ligger snarare ofta inom ospecifika symtom som huvudvärk, oro etc. Men det finns en stark tro på att KAM kan hjälpa de som mår psykiskt dåligt eller inte har någon annan bra behandling att ta till, denna uppfattning finns även bland vårdpersonal.

Holding Hands with Elderly Patient

En studie med titeln ”Effect of complementary and alternative medicine on the survival and health-related quality of life among terminally ill cancer patients: a prospective cohort study[1.] publicerades nyligen i tidskriften Annals of Oncology. I den undersöktes 481 patienter i palliativ cancer (patienter i livets slutskede) med avseende på överlevnad och, framför allt, Quality of Life (QOL).

Totalt använde 42% av patienterna någon form av KAM, man såg att det inte fanns någon skillnad i överlevnad (det gick något sämre för de som använde bön, men skillnaden var liten) men det verkligt intressanta var resultaten från QOL-studien där man kanske kunde förvänta sig att se ett resultat som skulle tyda på att KAM-patienterna var mer psykiskt tillfreds. Icke så.

prayer

Det fanns inget område där KAM-gruppen mådde bättre än kontrollgruppen. Tvärtom så fanns det ett antal områden där de som använde KAM faktiskt mådde sämre än kontrollgruppen, de hade bland annat sämre kognitiv funktion, sämre sömn, mer fatigue och generellt en sämre Quality of Life. Detta är även tidigare visat i en studie på bröstcancerpatienter där de som använde KAM hade en högre andel djupa depressioner[2.].

Det finns naturligtvis även studier som visar på en ökad QOL vid KAM men förvånansvärt få studier med tanke på att det argumentet ofta dyker upp i debatten. Som exempel kan nämnas att ökad livskvalitet ofta nämns som ett argument varför t.ex. Vidarkliniken ska få ta emot patienter från vanlig sjukvård.

Precis som artikelförfattarna nämner så bör detta område studeras mer, här upplever jag att KAM har lyckats slå in en kil i den riktiga medicinen och har själv accepterat att det låter logiskt, men kanske är så inte fallet?

Vill ni läsa lite diskussion kring ämnet kan ni kolla kommentarerna efter Forskning och Framstegs blänkare om studien.

References

  • Yun YH, Lee MK, Park SM, Kim YA, Lee WJ, Lee KS, Choi JS, Jung KH, Do YR, Kim SY, Heo DS, Kim HT, Park SR. Effect of complementary and alternative medicine on the survival and health-related quality of life among terminally ill cancer patients: a prospective cohort study. Ann Oncol. 2013 Feb;24(2):489-94. PMID: 23110809.
  • Montazeri A, Sajadian A, Ebrahimi M, Akbari ME. Depression and the use of complementary medicine among breast cancer patients. Support Care Cancer. 2005 May;13(5):339-42. PMID: 15549425.

Lästips!

I väntan på att jag hinner skriva något själv här får jag be att hänvisa er till ett mycket välskrivet inlägg av Dr. Cecilia som bemöter Ursula Flatters oerhörda svammel om vaccinationer på ett bra sätt.

http://doktorcecilia.wordpress.com/2013/03/18/ursula-flatters-du-har-fel-om-vaccinationer/

En utmaning till alternativmedicinarna!

Ni har märkt att det blivit ganska tyst på bloggen igen. Tyvärr gör mitt jobb att jag ibland helhjärtat måste ägna både arbetstid och fritid åt det och just nu är en sån period igen, men håll ut, snart blir det bättre (hoppas jag)!

Det är populärt att från alternativ-håll vilja att vi som ägnar oss åt riktig medicin ska bevisa både det ena och det andra, och ofta gärna bevisa att något inte finns (vilket är notoriskt svårt).

Så här kommer en utmaning till de alternativmedicinska förespråkarna, det är menat som seriösa frågor som jag gärna diskuterar;

– Har det någonsin funnits någon alternativmedicinsk metod som lett till en förbättring för mänskligheten? (med det menas förbättrad folkhälsa, förlängd överlevnad, minskad spädbarnsdöd eller liknande)

ida051020 022

– Har någon alternativmedicinsk metod någonsin infört någon kvalitetskontroll för att förbättra outcome eller höja patientsäkerheten?

 

– Har någon alternativmedicinsk metod någonsin förändrats eller reviderats som ett resultat av en klinisk studie?

Frågorna, om ni känner igen dem, är inte mina utan har ställts av Mark CrislipQuackcast men jag tycker de är relevanta och har gärna en öppen diskussion om dem.

Vacciner och jäv

Jaha!

Här vilar man från nyheterna ett par dagar och vad dyker upp? Jo, Inger Atterstam. SvD har granskat Socialstyrelsens beslut kring HPV-vaccinerna och kommit fram till att tre av sex experter har haft koppling till läkemedelsindustrin Man följer också upp med en artikel om ”key opinion leaders” och jävsdeklarationer kring andra vaccin. Inte oväntat jublar antivaccinations-rörelsen som tycker sig få vatten på sin kvarn

Även om jag kommer in lite sent i detta kan jag inte låta bli att ge min kommentar kring detta. Verkligheten är, som vanligt, ganska komplex.

Sverige är ett litet, skitet, fjuttigt land. Ur medicinsk forskningssynpunkt har vi väldigt lite att bidra med på egen hand. Detta leder till att vi till stor del blir beroende av utländsk eller internationell forskning kring medicinska frågor (där Sverige ofta är med, men vi klarar det inte själva).

;

Det är helt enkelt så att vi är, och alltid kommer att vara beroende av samarbete med läkemedelsindustrin. Detta samarbete beskrivs ofta som motsatsförhållande, Big Pharma vs. sjukvården, men är i verkligheten just ett samarbete. Sjukvården klarar sig inte utan läkemedelsindustrin och vice versa.

Det innebär också att de som kan forskningen bäst, ”experterna”, i nästan samtliga fall kommer att ha arbetat tillsammans med industrin på något sätt, ofta som föreläsare eller i ett forskningssamarbete. Så hur hanterar man då detta? Ja, det viktigaste är att tydliggöra samarbetet så att man kan sätta in det i ett sammanhang, och naturligtvis att hålla dessa människor så långt ifrån beslut som möjligt när det gäller frågor som kan gynna dem själva.

I samma anda är man skyldig att som artikelförfattare meddela om man har koppling till ett företag i samband med att man publicerar en studie (något f.ö. antivaccarnas omhuldade flaggskepp Andrew Wakefield glatt underlätt att meddela i samband med sin så kallade ”studie”).

Såvitt jag kan förstå av artiklarna har jävsförhållandena varit mycket tydliga, Atterstam är mest sur över att hon inte får fram dokumentationen kring det.

Men, det är bra att frågan lyfts upp för alla. En ständig diskussion och vaksamhet behövs inom detta område. Och, bara för att vara tydlig, det är naturligtvis inte okej att en myndighet slarvar med viktiga papper, den journalistiska granskningen är helt adekvat och ska såklart göras.