Monthly Archives: december 2011

Giftig potenshöjare?

SvD skriver idag om en häftig idé som man börjat testa i Sydafrika. För att minska tjuvjakten på noshörningar för deras horn har man på försök sövt noshörningarna och genom små hål som man borrat i hornet har man fört in gift och färgämne med tryckluft. Man passade dessutom på att lägga in Barium vilket skulle kunna göra att hornen kan ses på tullens röntgenapparater.

”Blandningen av gift, färg och barium har utvecklats så att den binder med keratin, det hårämne som hornen är uppbyggda av. Exakt vilket gift som används är hemligt, men det sägs inte vara dödligt.”

Noshörningshorn är hett eftertraktat på många håll i världen. På en del ställen används det som dekoration (vilket färgämnena ska förhindra). Man har sedan tidigare gjort försök att söva noshörningarna och såga av hornen men tydligen har tjuvskyttarna tyckt att det varit lika bra att döda även de djuren så att de slipper spåra upp dem igen.

I Asien (och säkert delar av övriga världen) anses nermalda noshörningshorn vara potenshöjande, oklart varför eftersom åtminstone jag inte kan hitta en enda artikel som tyder på något sådant (som om frånvaron av evidens skulle hindra miljontals människor – se på homeopatin). Dessutom hittade jag en översättning av en gammal kinesisk medicinsk text som gav förslag på vad noshörningshornen botade (dock inte ett enda ord om potens) helst ska hornet komma från en nydödad hane (ursäkta lite knackig översättning men texten var rätt knackig från början).

”Det ska inte tas av gravida kvinnor, det kommer att döda fostret. Som ett motgift mot gifter. Att bota besatthet och hålla alla onda andar borta. För gelsemium- [jasmin] och ormförgiftning. För att förhindra hallucinationer och mardrömmar. Kontinuerlig administrering lättar kroppen och gör en mycket robust (!). Mot tyfus, huvudvärk och feber och förkylningar. Mot intermittent feber och delirium. Att ta bort rädsla och ångest, lugna levern och se klarare. Det är ett lugnande medel för att inälvorna, febernedsättande. Det löser slem. Mot infantil kramper och dysenteri. Föraskas och tas med vatten för att behandla våldsamma kräkningar, matförgiftning, och överdosering av giftiga läkemedel. Mot artrit, melankoli, förlust av rösten. Gör en pasta med vatten för hematemes [blodiga kräkningar], näsblod, rektal blödning, smittkoppor, etc”

”etc” känns heltäckande!

Jag hoppas att denna senaste metod kan begränsa tjuvskyttet. Att utrota djurarter för meningslöst woo-woo känns väldigt dystert. Som jag sagt tidigare; alternativmedicin har ett pris och är inte alls harmlöst!

 

Nu tändas tusen öronljus!

Så kallade öronljus har blivit allt mer populära på senare tid. De påstås kunna ta bort vax, bota öroninfektioner (både inre och yttre, det vill säga mediaotiter och externa otiter), bota tinnitus med mera. Av de mer udda påståendena finner vi att ”stärka hjärnan”, ”rena sinnet”, öka lymfflödet, som alternativ till rör i örat, rena blodet (oklart på vad), rensa ögonen (”clear the eyes”), förstärka centrala nervsystemet, bota Meniéres sjukdom och rena chakran och auran.

 

Vad består det av?

Ljusen kan innehålla olika beståndsdelar, men i de flesta fall är de tillverkade av bivax, de kan innehålla en del paraffin, och oftast är de klädda i bomull eller linne. Priset varierar men ligger kring 30-90 kronor per ljus. Vill man få en behandling utförd kostar det dock mycket mer.

 

Hur funkar det?

Ljuset, som är cirka 20-30 centimeter långt, sätts in med ena änden i hörselgången och den andra änden tänds på. En behandling varar cirka 10-15 minuter. Effekten sägs komma av att värmen och röken mjukar upp vaxet i örat och att lågan bildar ett milt vakuum som suger ut vaxet. En del behandlare hävdar dock att vaxet enbart mjukas upp och att kroppen själv stöter ut vaxet under kommande dagar. Hur man skulle kunna uppnå de mer udda effekterna av hjärnans rensning, ökat lymfflöde med mera har jag inte hittat nån förklaring på.

James Mally utför öronljusbehandling på en patient. (Bild från Wikipedia)

 

Varför funkar det inte?

Att ljuset skulle orsaka ett så starkt vakuum att vaxet skulle sugas ut ur hörselgången är inte möjligt. Skulle man komma upp i såna krafter kommer trumhinnan sannolikt att spricka. Alla påstående om att gifter sugs ur hjärnan kan varje person med en anatomibok snabbt konstatera inte är fysiskt möjlig. En hörselgång, med hel trumhinna, har ingen förbindelse med hjärnan.

 

Anatomi över ytteröra, hörselgång, mellanöra. (Bild från 1177.se)

 

En studie som genomfördes tittade på den påstådda vakuumeffekten, avlägsnandet av vax och eventuella biverkningar eller skador. Man genomförde en tryckmätning och kunde konstatera att inget negativt tryck bildas då ljuset brinner, det vill säga inget vakuum bildas. Man lät sedan ett antal försökspersoner, dels med konstaterat vax i hörselgången, dels utan, genomgå behandling enligt de rekommendationer som medföljde ljusen. Man kunde konstatera att ingen blivit av med sitt vax, däremot hade man tryckt vaxet djupare in i hörselgången på de försökspersoner som hade vax från början. Man kunde också hos 2 försökspersoner (utan vax före behandlingen) konstatera att vax från ljuset hade lagt sig i hörselgången.

Man gjorde också en gaskromatografisk undersökning av resterna som bildats inuti ljusen. Man kunde där konstatera att de bestod av ljusrester och inte av mänskligt öronvax.

 

Varför upplever man att det fungerar?

Om vi bortser från de mer tokiga saker som ljusen sägs kunna åstadkomma så använder de allra flesta ljusen för att ta bort vax ur hörselgångarna. Om man klipper upp ljusen ses vaxavlagringar på ljusens insida, vilket skulle bevisa ljusens effekt. Avlagringarna består dock bara av produkter från ljuset självt. Folk som behandlats beskriver också ett sprakande ljud under behandlingen, ”som om vaxet bryts loss” (eller ett ljus som sprakar?) Flera personer beskriver förbättrad hörsel, men hörseln är en subjektiv upplevelse, och även om man mäter hörsel med hörselprov (vilket jag inte kunnat finna att man någon gång gjort) så baseras också de testerna på en subjektiv upplevelse. Sannolikt föreligger alltså en placeboeffekt här.

 

Är det farligt?

I samma studie som undersökte effekten gjordes också en rundfrågning till Öron-, näs- och halsläkare där man kunde konstatera att flera hade fått behandla patienter som fått skador av öronljus. De vanligaste skadorna var brännskador på ytterörat och yttre hörselgången, några hade fått helt eller delvis propp av ljusvax som runnit in i örat och en person hade perforerat (fått hål i) trumhinnan. Extern otit (hörselgångsinflammation) och hörselnedsättningar hade uppstått hos flera patienter.

I litteraturen kan man hitta flera exempel på skador som uppstått i samband med öronljus-behandling. Med tanke på att det säkert genomförs ett stort antal behandlingar går det dock inte att säga exakt hur ofta skador uppstår. Man kan därför inte säga exakt hur säkert det är, bara att skador uppstår, men alltså oklart hur ofta.

Alternativ?

Bästa sättet att inte drabbas av vaxproppar är att inte använda tops och liknande för att rensa hörselgången. Om man använder verktyg inne i hörselgången retas slemhinnan och som reaktion bildas mer vax, det leder alltså till en ”ond cirkel”. För att bli av med vax och särskilt vaxproppar finns det receptfria behandlingar på apoteket. Om man inte på egen hand lyckas avlägsna vaxpropparna bör man uppsöka läkare. Man kan då antingen spola rent hörselgången med högtryck eller suga rent den med sug (notera att man då suger upp enskilda vaxklumpar under insyn av ett öronmikroskop, man suger alltså inte i hela hörselgången samtidigt, det vill säga den metod som öronljusbehandlingen sägs göra).

Slusats!

Även om det tycks som att skaderisken med att använda öronljus är ganska liten kan man konstatera att de har ingen som helst visad effekt, varken mot öronvax eller någon annat (till exempel att dra ur toxiner ur hjärnan). Det finns därför ingen anledning att utsätta sig för vare sig kostnaden eller risken. Har du problem med vax i öronen? Gå till apoteket eller en läkare.

 

Referenser:

Quackwatch; http://www.quackwatch.org/01QuackeryRelatedTopics/candling.html

Seely DR et al, Ear Candles – efficacy and safety. Laryngoscope, 106(10): 1226-1229

Rafferty J, et al, Ear candling – should general practitioners recommend it? Can Fam Physician 2007;53:2121-222

 

 

Rekommenderas läsning:

Quackwatch

Artikel av Katherine Baker

Jag har här undvikit länkar positiva till öronljus, inte för att enbart avspegla en sida, utan för att samtlig information jag hittat som varit positivt inställda har också på ett eller annat sätt sålt produkten och jag vill inte göra reklam för enskilda försäljare. Om du söker på internet med termerna ”öronljus” och ”Ear candling” kommer du dock att finna mycket information.

 

Vem är sjukvården till för?

Detta inlägg har inte mycket med alternativmedicin att göra, ingenting alls faktiskt! Men jag har också sagt att jag inte kommer kunna hålla mig från att kommentera sjukvårdspolitiska händelser, och ett sånt tillfälle är nu.

 

Sveriges Radio  skriver idag om att Socialminister Göran Hägglund meddelar att den planerade så kallade ”akutengarantin” kanske inte kan införas före 2014 som planerat. Anledningen ska vara att socialdepartementet haft svårt att få en enhetlig bild av när ”behandlingen” påbörjats, dvs vilken tid som ska räknas.

Det är bara en del av bekymret hävdar jag. Hela idén är kontroversiell inom sjukvården, och det med rätta. Inom akutsjukvård sker hela tiden löpande prioriteringar av patienter. Trycket på landets akutmottagningar är stort och har dessutom ökat kraftigt de senaste åren. De som jobbar inom vården har länge upplevt att många av patienterna som söker akut inte alls lider av akuta sjukdomar eller skador utan mycket väl hade kunnat vänta till nästa dag och söka sin ordinarie vårdcentral. Bekymret är dels att det är svårt att få fram statistik över hur det egentligen ser ut, dels att de flesta som söker akutmottagningarna faktiskt själva anser sig vara akut sjuka eller har blivit rekommenderade av sjukvårdsrådgivningen (numera 1177) att söka sig dit.

Men att, som Göran Hägglund föreslagit, införa en 4-timmarsregel låter helt vansinnigt. Jag känner ingen som arbetar på akutmottagningarna som slöar, tar det lugnt och låter patienter vänta i onödan! Vad jag däremot har egen erfarenhet av är man sliter som ett djur för att hinna med men ofta blir störd av patienter eller deras anhöriga som egentligen är för friska för att vara där. Jag vågar nog ändå säga att, med vissa undantag, så får de som verkligen är sjuka ganska snabbt säker och adekvat vård! Kan det bli bättre, absolut! Men inte genom att införa en 4-timmarsregel, då måste man nämligen ändra system så att alla ska bli bedömda, oavsett om de lider av hjärtinfarkt eller nageltrång, det kommer att få konsekvensen att man missar att behandla hjärtinfarkten eftersom man är upptagen med annat. Inte acceptabelt.

Så, hur ska man komma till rätta med dessa olika upplevelser av hur akutsjukvården fungerar? Jag har en radikal idé. Jag tror att många söker akut vård för att de är oroliga och inte vet var de ska vända sig. Det är kanske helt enkelt så att vi behöver utbilda medborgarna i hur man söker sjukvård, det vill säga; vart ska du vända dig när du har vissa symtom? Man måste inte söka läkare om man varit förkyld 3 dagar, man måste inte åka till akuten med ett nageltrång, man måste inte ringa 112 om man stukat foten.

När jag gick i grundskolan hade vi besök av poliser titt och tätt som lärde oss barn hur man skulle bete sig i trafiken, att man inte skulle knarka o.s.v. Kanske skulle man tidigt försöka lära skolbarnen hur man söker vård, för vilka symtom och hur akut det är. Förhoppningsvis skulle det leda till att man känner sig tryggare och kanske kan det också minska trycket på akutmottagningarna!

Kan inte låta bli att dela med mig av denna bild som jag fick för ett tag sen, uppsatt på en akutmottagning, och som säger väldigt mycket om hur verkligheten ser ut!

 

 

Jul-fakta?

 Här kommer ett litet inlägg som inte har något med något att göra men som kan vara kul ändå!

Maten: Vi har grisen som huvudrätt på matbordet som tradition efter midvinterbloten som firades innan Sverige kristnades. Man offrade då djur, växter, föremål och till och med människor. Jultiden är ju egentligen en midvinterfest som annekterades av kyrkan på 300-talet för att underlätta kristnandet av världen (de flesta är överens om att Jesus (om han verkligen fanns) är född någon gång på våren).

Tomten: Ursprunget till jultomten anses vara Nikolaus, en biskop som levde på 200-300-talet och som var känd för att gärna ge gåvor till barn. Den rödklädde skrattande tomten som vi idag förknippar med julen anses ha uppstått år 1822 i USA då författaren Clement C Moore skrev en dikt till sina barn. Moore tillskrivs också ha uppfunnit det klassiska skrattet och myten att tomten färdas i en flygande släde dragen av 8 renar samt hans sätt att använda skorstenen som entré.

Ordet ”tomten” på svenska kommer från svensk folktradition och föreställningen om små gubbar som bodde på gårdarna, ”gubben på tomten” (gården). Bilden av denna tomtes utseende låg till grund för Jenny Nyström då hon tecknade sina klassiska tomtefigurer.

Den ”klassiska” tomten uppstod 1931 då illustratören Haddon H Sundblom (svenska föräldrar som utvandrat till USA) på uppdrag av Coca-Cola skapade deras julannons. Han valde som förebild sin goda vän Lou Prentice som i stort sett såg ut som dagens ”klassiska” tomte.

Julklapp: ”Julklappen” går tillbaks ända till antiken och har alltså från början inget med julen att göra. Ursprungligen var det ett överlämnande av en skämtsam, ibland elak, present. Man smög fram till dörren, klappade hårt på den, öppnade och slängde in presenten, och sprang sen sin väg. Till presenten skulle man också skriva en humoristisk vers, dagens julrim.

(texten ovan baseras sig fritt på en artikel av Dan Glimne som tyvärr ligger odaterad hemma hos mig, jag vet heller inte i vilken tidning den publicerats, men sannolikt Sydsvenska dagbladet. Jag har inte kontrollerat fakta (för en gångs skull) det är roligt att veta lite om bakgrunden, men det finns säkert fler teorier så ta det inte på så blodigt allvar)

God Jul

Då kör vi!

Mitt första inlägg!

Egentligen inte eftersom jag har haft ett antal bloggar tidigare under olika namn, men nu gör jag ett nytt försök! Dock kommer starten att gå ganska långsamt men jag hoppas att skrivtakten ska växa med tiden.

Som ni kan läsa på ”Författar”-sidan så är jag en läkare som arbetar i Sverige. Jag har ett genuint intresse för vetenskap och hur vi använder det, särskilt inom medicin så klart, men även inom andra områden. Vår kunskap är hela tiden föränderlig och det är en fantastisk upplevelse att befinna sig mitt i sökandet efter ny kunskap och nya behandlingar.

Mitt intresse för så kallat ”alternativ” medicin har funnits ett längre tag men jag började på allvar undersöka det närmare när jag insåg att det som kallas ”alternativ medicin” faktiskt har en konsekvens och orsakar ska, lidande och död! Det var i samband med att jag arbetade utomlands och då på nära håll såg hur en organisation knuten till en tysk person övertalade människor att slänga sina HIV-läkemedel och istället ta hans dyra högdoser av vitaminer. Det var då jag insåg att den okunskap som finns inom den ”alternativa” pseudovetenskapliga världen faktiskt har ett pris.

Du kan läsa mer om bloggen på ”om”-sidan. Varför namnet riktig medicin? I min värld existerar inte någon ”alternativ” eller ”komplementär” medicin utan kort och gott bara medicin. Antingen fungerar en behandling eller inte, det finns inga alternativ!
Men innan vi drar igång på allvar önskar jag er en God Jul och ett gott nytt år!