Monthly Archives: januari 2012

Every sperm is sacred…

DN skriver idag om intressant forskning som går ut på att att om testiklarna utsätts för ultraljud under vissa förutsättningar och med rätt intervall så minskar antalet spermier markant.

Jag kommer inte åt själva artikeln utan bara abstract men tänkte jag ändå skulle kommentera det lite. För det första är det ett djurförsök på råttor varför man får ta resultaten med en nypa salt, djurstudier är generellt intressanta men ofta svåra att applicera på människor.

I studien har man jämfört ultraljud under 15 min med enbart ”värmeomslag” (s.k. wet-heat) och kommit fram till att antalet spermier minskade 10 gånger mer med ultraljudet och att rörligheten hos spermierna minskade 1000 gånger mer jämfört med värmeomslaget.

Man fann också att resultatet var bäst med ultraljud om man använde uppvärmt saltlösning som medium mellan ultraljudsproben och testikeln. Bäst effekt sågs om behandlingen skedde med två dagars mellanrum.

Så är detta en ny väg till preventivmedel för män? Nja, man ska väl kanske inte vara så snabb med slutsatserna. Det är som sagt en djurstudie och ska tolkas med försiktighet, dessutom kan man ju undra hur praktiskt det är med ultraljudsbehandling av pungen varannan dag. Men man har haft svårt att hitta ett bra manligt preventivmedel och forskarna spekulerar i att denna metod sannolikt är reversibel, det vill säga att spermieproduktionen återgår till det normala efter en tid vilket är ett måste för ett effektivt preventivmedel. Dessutom kan antas att själva ultraljudsbehandlingen i sig är ofarlig.

Men om nu ultraljud dödar spermier, hur är det då med ultraljuden på foster? Och våra mobiltelefoner? Och 3G-masterna? Wojne wojne.

Ja, vad är det för effekt i studien egentligen? Man kan anta att man uppnått resultaten med spermierna inte på grund av ultraljudet i sig utan för att ultraljudet är effektivt på att generera värme i vävnader. Eftersom spermier är extremt värmekänsliga så är effekten sannolikt också väldigt god på just den celltypen. Att resultatet var bäst när man använde uppvärmd saltlösning beror också sannolikt på värmen i sig, inte att det var just saltlösning (men kanske den fortplantar värme bättre också?). Jag tror inte man behöver vara rädd för att göra ultraljudsundersökningar, vad vi vet idag är det ett väldigt ofarligt och effektivt sätt att se vävnader och strukturer i kroppen om man betänker alternativet som ofta är röntgen och sannolikt betydligt farligare.

Sen en kommentar som Olle Waller gjorde i ett avsnitt av Skeptikerpodden nyligen som jag tyckte var roligt. Han hade frågat ett antal blivande barnmorskor om de ville att männen skulle börja ta preventivmedel? Jaa, svarade allihop. Okej, om ni träffade en man på krogen som sa att han tog preventivmedel, skulle ni lite på det då? Neej! blev svaret.

 

Rubba inte mina cirklar!

Så hände det som brukar hända.

Siten vaccin.me (som själv tycker att de är en samlad punkt för antivaccinationslobbyn)har skrivit ett inlägg om att man inte accepterar ”osakliga påhopp”

En aggressiv hord av vaccinivrare attackerar Vaccin.me med kommentarer efter våra artiklar. Eftersom många av dessa kommentarer är förvillande och ofta oförskämda kan vi inte lägga ut dem utan att först ha granskat och kommenterat dessa

Jag har ingen aning hur många aggressiva och förvillande kommentarer vaccin.me har fått men jag kan konstatera att jag själv snabbt fråntogs rätten att besvara deras villfarelser i frågan om Viera Scheibner och att på ett par inlägg försöka informera om att ”correlation is not causation”, en av alternativmedicinarnas vanligaste missuppfattningar.

Vaccin.me följer därmed den utstakade banan för konspirationsteoretiker och alternativmedicinare. När det kommer påståenden man inte klarar av att bemöta logiskt och faktamässigt stänger man istället dörren för intryck utifrån. Detta är en vanlig psykologisk reaktion som kallas kognitiv dissonans, när den yttre verkligheten inte stämmer överens med ens eget tyckande och tänkande.

Man avslutar sitt inlägg med

De som ogillar Vaccin.me och inte är beredda att utöka sitt kunskapsförråd genom att läsa materialet på vår sida hänvisas till forumet hos skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning.

Jag kan hålla med att VoF sannolikt ökar kunskapsförrådet mer än vaccin.me men de som verkligen skulle ha nytta av att läsa på mer är naturligtvis de som håller med sidans värderingar.

Så varför bråkar jag om detta, knappast första gången en skeptiker blivit avstängd från en diskussion med  ”troende”. Jag är i grunden väldigt nyfiken på hur man ska närma sig dessa människor. Eller ja, egentligen är nog de flesta överens, de riktigt ”troende” är omöjliga att nå, men det finns många som ärligt söker information och riskerar att lockas med i deras världsfrånvända tankegångar. Det är där skeptiker och andra normala människor kan göra en insats. Genom att fortsätta vara öppna, ärliga och inbjuda till diskussion kan vi behålla trovärdigheten och det leder i längden till att fler lyssnar på oss.

 

Look into my eyes

Dagens ämne är Iridologi, eller irisdiagnostik som det också kallas. En metod som används av framför allt homeopater i Sverige, men även andra utövare av alternativ medicin.

Irisdiagnostik går ut på att man genom att titta på en persons iris, allmänt kallad regnbågshinnan, och genom påstådda förändringar kunna uttala sig om sjukdomar eller ”förändringar i kraften” inom olika områden i koppen.
Iridologi anses ha ”uppfunnits” av den ungerska läkaren Ignatz von Péczely som ska ha presenterat sina fynd 1881. Berättelsen om hur det hela gick till går isär beroende på var man läser om det, men han ska i sin ungdom ha haft hand om en uggla med ett brutet ben, och hos ugglan upptäckt en mörk strimma i iris. När han många år senare hade en patient som brutit sitt ben ska han ha sett samma mörka strimma och därmed kommit fram till sin teori.
Teorin går alltså ut på att man med hjälp av att titta på en persons iris kan se förändringar och avvikelser som talar om vilket organ som är ”sjukt” eller ”påverkat” eller åtminstone var i kroppen besvären sitter. Till sin hjälp har iridologen så kallade iriskartor för att tolka vilket organ det skulle kunna handla om. Under årens lopp har flera så kallade ”iriskartor” utvecklats som ska hjälpa undersökaren att upptäcka fel eller sjukdomar i kroppen, här är ett exempel;

Men varför skulle detta vara så otroligt då? Om man tror på energiflöden i kroppen (ofta benämnt chi eller qi) skulle ju dessa mycket väl kunna avspegla sig i iris, eller hur?
För det första så har dessa påstådda ”energiflöden” aldrig kunnat påvisas, men mer om detta i ett senare inlägg. Det finns flera saker som talar emot att irisdiagnostik skulle fungera. För det första har en del experiment och studier har gjort tillsammans med några av världens mest framstående ”iridologer”.

  • 1979 genomgick den kända iridologen Bernard Jensen och två andra deltagare ett test där de skulle bedöma fotograferade ögon från 143 personer. 48 av dessa hade en bekräftad njurfunktionsnedsättning, de andra hade normal njurfuntion. Iridologerna kunde inte urskilja de njursjuka individerna, de var dessutom inte överens om vilka patienter som var sjuka.
  • 1980 gjorde en australiensisk iridolog ett liknande test, först undersökte han 15 patienter med 33 olika hälsoproblem, han lyckades inte diagnostisera ett enda korrekt hälsoproblem. Samma iridolog fick också se bilder tagna på individer när de var vid god hälsa och när de var sjuka, han kunde inte korrekt avgöra vilket foto som var taget när (men tyckte att det fanns skillnader i bilderna, man kan därmed alltså inte hävda att ”sjukdomen” fanns där redan innan patienten blev sjuk).

En iridolog skulle nu kunna hävda att han eller hon inte diagnostiserar sjukdomar, men istället kan berätta var ”energierna” är starkare eller svagare eller kanske han eller hon har en helt annan förklaring. De tester och experiment som har gjorts utesluter dock detta. Även om det gick att tala om energier etc och inte fastställda diagnoser, så ska flera iridologer i så fall oberoende av varandra kunna säga var i kroppen sjukdomen sitter, detta har man inte lyckats med i tester.
En sak som också starkt talar emot iridologi, men som inte brukar avskräcka alternativmedicinare, är helt enkelt att det saknas en rimlig fysiologisk förklaring till fenomenet, det vill säga, med kännedom om hur kroppen är uppbyggd och fungerar, finns det ingen rimlig förklaring till hur man skulle kunna se sjukdomstillstånd i iris. Detta utesluter naturligtvis inte att så är fallet, men det gör det hela så mycket mer osannolikt.


Man kan dessutom fundera över följande: om man nu finner en ”störning/sjukdom” i någon del av kroppen, och sedan botar denna på något sätt (som iridologen eller homeopaten ofta kan hjälpa till med), då borde alltså den förändring man sett i iris försvinna.Vi vet att iris är en av de kroppsdelar som varierar mest mellan personer och detta faktum används inom säkerhetsbranschen för att bekräfta en persons identitet, det är mycket säkrare än till exempel fingeravtryck. Iris anses inte kunna förändras och därför vara ett säkert sätt att säkerställa identiteten. Om nu sjukdom eller behandling syns i iris, hur kan man använda det som ”fingeravtryck”? Skulle vara jobbigt för president Obama att inte kunna avfyra kärnvapen för att han har en förkylning just den dagen.  Tillsammans med bevisen mot iris-diagnostikens existens kan man med stor övertygelse konstatera att det inte fungerar.

Se också

http://archopht.ama-assn.org/cgi/content/full/118/1/120
http://www.quackwatch.com/01QuackeryRelatedTopics/confessions.html
http://www.sciencebasedmedicine.org/index.php/iridology/
http://sciblogs.co.nz/code-for-life/2010/03/08/an-horrific-case-of-natural-health-treatment-of-cancer/

Akupunktur mot kolik – en välgjord studie?

Igår dök det upp på bland annat Aftonbladet ett referat till en studie om akupunkturbehandling mot kolik. Enligt artikeln (och studien) såg man betydligt förbättrad tillstånd hos de barn som behandlats med akupunktur jämfört med de som inte behandlats alls. Detta har naturligtvis fått Sveriges alla skeptiker (inklusive mig själv) att fundera på om det finns något som inte stämmer med artikeln. Vi ska ta en närmare titt.

Studieupplägget var dubbel-blindat, dvs varken föräldrarna eller den sköterska som tog emot barnet fick inte reda på om akupunkören verkligen hade genomfört någon behandling eller ej. Akupunktören i sin tur randomiserade barnen till behandlings- respektive ickebehandlingsgrupp. Studieupplägget tycks med andra ord vara bra.

Behandlingen bestod av att en 00,2 mm tjock akupunkturnål stacks in cirka 2 mm i en punkt på handen som kallas L14, använd vid tidigare kolikstudier, behandlingen varade i 2 sekunder.

Resultatet då? Parametrarna man tittade på var ”kinkinghet” (eng. fussing), gråt och ”kolikgråt”. Detta registrerades av föräldrarna dels före behandling (baseline), dels under de 3 veckor behandlingen pågick. I studien presenterar man data som tycks visa att akupunkturgruppen var mindre kinkiga första och andra veckan och att ”kolikgråtandet” var kortare under andra behandlingsveckan i akupunkturgruppen. Den totala mängden gråt var statistiskt signifikant mindre i akupunkturgruppen första veckan.

Så långt verkan man alltså ha funnit en verklig effekt. Men nu kommer en invändning. När man tittar på samma siffror i förhållande till baseline, det vill säga hur barnen betedde sig före behandlingen, ser bilden lite annorlunda ut.Man hittar fortfarande skillnader men nu ser de lite annorlunda ut; första behandlingsveckan var akupunkturbarnen mindre kinkiga, andra veckan mindre kolikgråt och mindre totalgråt. Den tredje behandlingsveckan fann man inga skillnader mellan grupperna.

Statistiken som använts tycks klanderfri, men slutsatserna är gränsfall för vad jag tycker att man kan dra med studiepopulationen. Skillnaderna man mätte var i många fall små vilket illustreras av diagrammet i artikeln:

Slutsats

Om vi ska försöka oss på någon slutsats blir det följande, på den positiva sidan har studien detta;

  • Studien är välgjord i sitt upplägg, den är dubbelblindad och randomiserad.
  • Man kommer fram till statistiskt signifikanta skillnader mellan akupunkturgruppen och kontrollgruppen

Men det finns så klart invändningar också

  • Grupperna är små vilket gör statistiken känslig för normala variationer
  • Dubbelblindingen blir inte total. Sköterskan som bär barnet till och från behandlingsrummet träffar behandlaren (och sedan föräldrarna) Man kan tänka sig att man omedvetet med tyst eller öppen kommunikation låter överför kunskap om barnet behandlats eller ej.
  • Möjligheten att sticket efter nålen syns på barnet, föräldrarna vet då om behandling skett eller ej.
  • Barnen i behandlingsgruppen skrek mer under behandlingen än kontrollgruppen. Föräldrarna som satt två rum bort kan av skriken ha dragit slutsatser om att barnet behandlats eller ej.

Summan är att detta är en välgjord studie som har en del brister. Det är inget att säga om det eftersom de flesta studier har brister, men liksom andra studier ska också denna tolkas försiktigt. Liksom inom andra områden räcker inte en studie för att påvisa ett fenomen. Det krävs att en studie kan upprepas och bekräftas av andra forskare. Jag hoppas att man i så fall använder sig av så kallad ”sham acupunture” dvs nålar där inte ens behandlaren eller patienten vet om de sticks in eller bara nuddar huden.

Sen måste man fundera över sannolikheten för effekt. En 0,2 mm tunn nål som man sticker med i 2 sekunder. Är det sannolikt? Nej, inte särskilt. Men det betyder inte att det inte är sant. Jag väljer att kalla studien intressant, men något bevis för akupunktur är den inte.

Senaste modediagnosen? Hypothyreos typ 2

Idag rapporteras i både DN och i Vetenskapsradion om att Mats Palmér varnar för den ”nya ” ”diagnosen” hypothyreos typ 2 eller som den mer populärt kallas ”hypo2”.

Läkaren Mats Reimer skrev redan för 1½ år sedan om ”diagnosen” och hur man tar ut dyra pengar av lidande patienter trots vetskapen om minimalt vetenskapligt underlag.

Hypothyreos, den riktiga varianten, beror på att sköldkörteln producerar för liten mängd thyroideahormoner som är en viktig del av ämnesomsättningen. Brist på thyroideahormoner leder ofta till ett antal symtom där de vanligaste är så kallat ospecifika symtom som trötthet, trögtänkthet, frusenhet, minnesproblem,  förstoppning, ökat sömnbehov och ibland myxödem (speciell svullnad som ofta startar i ansiktet för att sedan sprida sig över kroppen). Symtomen känner ni säkert igen från ett flertal lite ospecifika syndrom som fibromyalgi, kronisk trötthetssyndrom med flera och när en patient söker med dessa symtom kontrollorerar man naturligtvis alltid dessa värden vilket görs med ett enkelt blodprov.

Så långt inget konstigt. Men, i mitten på 2000-talet kom en amerikansk läkare, Mark Starr 1(som också kallar sig homeopatisk läkare), ut med en bok om någon som han kallade ”Hypothyreos typ 2” (boken hette Hypothyroidism Type 2 – The Epidemic). Det innebar, skrev han, att personer med dessa ospecifika symtom hade normala lab-prover, men att problemet inte satt i mängden hormon som producerades utan att hormonerna inte togs upp av cellerna i kroppen. Det låter ju inte helt tokigt, det är precis så diabetes mellitus typ 2 fungerar, det vill säga insulin produceras men kan inte tas upp av cellerna i kroppen. Skillnaden är dock att medan det finns överväldigande god vetenskap för diabetes mellitus typ 2 så finns det precis raka motsatsen för Hypothyreos typ 2, noll, nada, zip! Starr hävdar att 100.000-tals svenskar lider av denna sjukdom!

De som säger sig lida av ”hypo2” kopplar ofta ett flertal symtom till detta som: Kronisk trötthet och värk, depression, hjärtproblem, diabetes, mag- och tarmproblem, menstruationsrubbningar, saknad sexlust, torr hud, utslag, acne, yrsel, kramper, sömnapné, muskeldefekter, alla typer av cancer, allergier, reumatism osv.

Anledningen till att detta nu har dykt upp i media är att en läkare äntligen gått ut och ”varnat” för denna diagnos. Det finns ett par patientföreningar som uppmanar folk att skicka prover till Scandlab som för dyra pengar. Det finns också några svenska läkare som behandlar dessa personer, främst, tycks det som, med levaxin som är ett thyroideahormon och/eller kortison. Det lustiga med båda dessa hormon är att de båda är allmänt upplyftande, dvs har en tendens att få folk piggare och inte känna sig nere, ett slags uppåttjack. Ett tag. Det finns också biverkningar med dessa preparat. Thyroideahormon användes en gång i tiden som viktminskningsmedel, det sätter fart på ämnesomsättningen och visst minskar man i vikt, men man kan också få problem med snabb hjärtrytm, diaréer, oro och darrighet. Kort sagt så har man gett sig själv giftstruma! Kortison kan å andra sidan göra att man går upp väldigt mycket i vikt och äter man för mycket av det kan man slå ut den egna hormontillverkningen av Kortisol i binjurarna.

Det finns en svensk läkare som helt har hoppat på detta tåg, Britt-Marie Toregård, efter att ha ”uupptäckt” sjukdomen hos sig själv för att sen behandla. Historien liknar den om läkaren Christina Doctare som förespråkat Ayurvedisk behandling efter att själv ha ”blivit hjälpt”.

När det gäller själva ”sjukdomen” hypothyreos 2 så ser den skeptiskt lagde att den har flera likheter med elöverkänslighet, amalgamförgiftning, kroniskt trötthetssyndrom m.fl. Ospecifika symtom som inte kan påvisas i vetenskapliga studier. Sjukdomen har dessutom presenterats i en bok, inte i vetenskapliga artiklar vilket alltid är en röd flagg. Och det finns patientföreningar som starkt förespråkar diagnosen och känner sig kränkta när man föreslår att det kanske ligger andra, psykosomatiska, faktorer bakom. Liksom med de övriga besvären så kan inte hjälp ges om man inte accepterar orsaken till besvären. Därför motarbetar de så kallade patientföreningarna sitt eget syfte.

Lyssna på Vetenskapsradion idag!

Paraskavedekatriafobi – är det normalt det?

1993 publicerade British Medical Journal (BMJ) en artikel med titeln ”Is Friday the 13th bad for your health?”1.
Författarna jämförde antalet bilolyckor i förhållande till trafikvolym på två olika dagar, fredagen den 6: e och fredagen den 13: e. Man tittade också på antal shoppare i köpcentrum och slutligen på antalet inläggningar på sjukhus pga olyckor.
Resultatet var oväntat;  färre fordonkörde fredagen den 13:e, antalet shoppare var desamma. Men, man fann att antalet sjukhusinläggningar på grund av olyckor var klart högre, författarna skrev i sin slutsats;

Friday 13th is unlucky for some.
The risk of hospital admission as a result of a
transport accident may be increased by as much as
52%. Staying at home is recommended.

Varför är fredagen den 13: speciell?

Fredagen den 13:e inträffar normalt 1-3 gånger per år (under 2012 kommer det att inträffa 3 gånger) och även om det är vidkepelse så tycks det som att människor faktiskt ändrar sina rutiner denna dag för att undvika olycka. Paraskavedekatriafobi är en ”diagnos” och innebär en sjuklig, irrationell rädsla för fredagen den 13:e.
Som så många andra myter så är det inte riktigt någon som vet varifrån vidskepelsen om fredagen den 13:e ursprungligen kommer ifrån, men det tycks vara en internationell vidskepelse, framför allt i västvärlden.

Det finns många förställningar om 13: Om 13 personer sitter vid samma bord kommer en att dö inom ett år. Många städer i USA har inte en 13th Street eller 13th Avenue. Många byggnader har inte en 13: e våning, detta gäller också många offentliga byggnader såsom sjukhus m.fl. Om du har 13 bokstäver i ditt namn är det ett dåligt omen (Jack the Ripper, Charles Manson m.fl.) I Kina ska dock talet 13 istället betyda tur (rykten på nätet och synnerligen obekräftat)

Andra källor anger att antalet 13 avsiktligt förtalats av patriarkala religioner i början av den västerländska civilisationen, eftersom talet skulle representera kvinnlighet. Talet 13 hade betydelse i gudinne-dyrkande samhällen eftersom det motsvarade antalet menstruatios-cykler på ett år (13 x 28 = 364 dagar).

En del tror att rädslan för talet 13 kommer från den gamla fornnordiska kulturen. Tolv gudar var inbjudna till en bankett på Valhalla. Loke, den onde, var inte inte inbjuden men kom ändåt, vilket gjorde antalet deltagare till 13. Loke lurade den blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil.

Det vore naturligtvis inte komplett om det inte fanns en kristen myt kring talet 13 också. Enligt bibeln fanns det 13 gäster på den sista måltiden, den trettonde gästen var naturligtvis Judas. Dessutom korsfästes ju Jesus å en fredag. Det finns också rykten att det var på en fredag som Adam och Eva åt av den förbjudna frukten och de blev utkastade från Edens lustgård. Andra påstår att det stora syndafallet inleddes på en fredag, Babels torn förstördes på en fredag liksom Salomos tempel. Gud verkar inte gilla fredagar helt enkelt, man kan undra varför han tillät dem?

Namnet ”Fredag” härrör sannolikt från den nordiska guden Frigg, hustru till Oden, eller Freja, eller båda.

I romanen Da Vinci-koden talas om en historisk händelse som inträffade nästan 700 år sedan då ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V.

Clemens V

Har man mer otur fredagen den 13:?

Så hur är vetenskapsläget kring fredagen den 13:e? Ganska gott faktiskt. Artikeln jag hänvisade till visade ju faktiskt en statistiskt signifikant skillnad i antalet inläggningar pga olyckor. Nämnas bör att den infördes i BMJs julnummer som traditionellt innehåller en ”skämtartikel” av lättsammare karaktär men fortfarande oftast gjord enligt vetenskaplig metod. Artikelförfattarna angav själva ett antal skäl till resultatet:

  • Större datamängd behövs (den var ganska begränsad)
  • En okänd faktor inverkar
  • Att de som registrerar olycksstatistik är mer benägna att göra det fredagen den 13:e pga vidskepelse och ”confirmation bias
  • Att det faktiskt finns ett äkta fenomen
Men trots en ”positiv” studie är det flera som visar på motsatsen. 2009 kom en studie, ”Association of holidays, full moon, Friday the 13th, day of week, time of day, day of week, and time of year on case distribution in an urban referral small animal emergency clinic.”2 där man kom fram till att
The busiest times were midweek evenings, Saturday and Sunday afternoons, and most major holidays
Men det är gjort flera studier och några på senare år. I augusti 2011 publicerade en artikel med titlen ”Answering the myth: use of emergency services on Friday the 13th.”3 där man jämförde 3 fredagar varav en var den 13:e. Man såg inte att det var fler besökare, snarast lägre, och man tittade på 13 olika sjukdomsparametrar där alla var samma utom ”penetrerande våld”, dvs oftast knivskador där man såg en lite men signifikant ökning fredagen den 13:e.
Strax därefter kom ännu en studie, ”Popular belief meets surgical reality: impact of lunar phases, Friday the 13th and zodiac signs on emergency operations and intraoperative blood loss.”4 där man tog ett helhetsgrepp över myterna kring fredagen den 13:e, fullmåne och astrologi” Slutsatsen blev;
A total of 111 lunar cycles and 15 Fridays the 13th occurred within the 3,281-day observation period. Patients’ characteristics did not differ in lunar phases, zodiac signs, or Fridays the 13th. Full moon phases, the presence of Friday the 13th, and zodiac signs influenced neither intraoperative blood loss nor emergency frequency. No statistical peaks regarding perforated aortic aneurysms and gastrointestinal perforations were found on full moon or Friday the 13th.

Detta var faktiskt en riktig välgjord studie, och stor vilket borgar för bra statistik. Man kunde alltså inte se några som helst skillnader på blodförlust, skador eller antalet akut-besök oavsett dag, månfas eller astrologisk period.

Slutsats

Så gå under en stege,ta din bil, kör ut i fullmånen och se hur många katter som korsar din väg. För säkerhets skull kan du slå sönder en spegel när du kommer hem också.

Där homeopatin går in går vettet ur

Hej

Jag vet, det är egentligen för billigt. Men jag blev ombedd att titta på en forumtråd och jag kan inte låta bli att lägga ut en del av konversationen:

Min son är 6 år och väldigt svår epileptiker. Vi har snart försökt att medicinera med alla konventionella mediciner som sjukvården har att erbjuda. varje medicin med egna hemska biverkningar och förvärrande effekt på honom. det bästa resultat som vi uppnått på honom var när vi höll honom medicinfri trots sjukvårdens protester. Däremot så var effekten ej sådan att man kan nöja sig med det resultatet. Just nu medicinerar han med tre mediciner mot ep keppra, lamictal och inovelon utöver detta får han även theralen och stesolid vid behov. Min son var vid 4års ålder en oerhört smart kille som kunde både läsa och skriva. Han tävlade bland annat i western ridning med sin ponny Kiwi. Andra pojkar i hans ålder drömmde om att bli fotbollsproffs men han ville bli FN:s generalsekreterare. Allt detta håller succesivt på och lämnar honom efter över ett år av svåra kramper. Vi befinner oss i en mardröm och det verkar ej finnas något som kan hjälpa våran son vi börjar bli förtvivlade. Finns det någon som vet något som kanske skulle kunna hjälpa honom?

Kvinnan som skriver mår naturligtvis mycket dåligt, inte undra på. Hennes son tycks ha en fruktansvärt svårbehandlad epilepsi och står på många tunga mediciner. Jag har full förståelse för att hon är desperat och griper efter halmstrån.

Vilka råd får hon då? Ja, ni kan ju gissa!

Kan på rak arm ett homeoptaiskt medel: Bufo Rana Osäker på potens. Det måste passa enligt likhetslagen dvs. din grabb måste visa en bild som stämmer med läkemedlets bild i det här fallet Bufo Rana.

Vatten som behandling mot svår epilepsi.

Har barnet fått vaccin? Vaccin kan ge bl a epilepsi mycket pga av tungmetaller som vaccin bl a innehåller – bl a kvicksilver, silver, guld.

Och så kom antivaccinationslobbyn med sina synpunkter.

jag jobbar med pulserande magnetterpi som kanske kan hjälpa din son: [jag har tagit bort produktnamnet] är ett helande bad fyllt med harmoniska elektromagnetiska vibrationer för uppbyggnad och harmonisering och för eliminering av skadliga vibrationer och blockeringar. Det befrämjar hormonernas verkan, stärker kroppens rening, sätter de fria radikalerna åt sidan och reducerar behovet av mediciner med 50 % (bara under läkaruppsikt). Detta höjer syrehalten i blodet (viktigt för förbränningen och energibildandet) och även koncentrations- och inlärningsförmågan. (Hjärnan är människokroppens största syreförbrukare).

Jaa, jag vet inte riktigt var jag ska börja. Kan maskinen koka kaffe också?

jag tycker ni skall ta honom till en hebrägdagörare som ber i KRISTI namn, de finns i frikyrkorna oftast, men kolla upp, så han har gott rykte, detta låter kanske helt vilt och främmande men människan är primitiv, se bara hur världen ser ut…..vi vet inte så mycket som vi tror…….det kan inte skada i alla fall, jag vet många som blivit friska…..man behöver faktiskt inte tro på Gud, om er pojke blir frisk så är det väl värt att prova….

De kristna slänger in en tamp att hålla i.

kör ni ketogen kost med honom? Googla på det annars. Läser många förslag på alternativa terapier.

Och slutligen kom kostfascisterna.

Jag tillbringar alldeles för mycket tid på diverse forum men jag har nog aldrig så snabbt varit med om så många dåliga råd på så kort tid. Det fanns även skeptiska inlägg i denna tråd så det var inte helt utan mothugg. Men det nästan samtliga tycks ha missat är att pojken är 6 år och inte får behandlas av alternativare. Att de inte tycks inse att han har en mycket svår sjukdom som nog bara några få specialister i Sverige bör sköta gör inte saken bättre.

Ja, vad ville jag med detta inlägg. Antagligen bara visa på att behovet av korrekt information är gigantiskt ”out there” och att många av er som läser denna bloggen ju har det som mål. Fortsätt jobba!

Varför så känslig?

Efter att föreningen Vetenskap och Folkbildning nyligen utsåg Mora-Orsa miljönämnd till årets förvillare så har debatten naturligtvis kommit igång igen mellan de som anser att Elöverkänslighet är en ”riktig” (fysisk) sjukdom och de som anser att det är påhitt eller psykosomatiskt.

Eftersom båda sidor gärna slänger vetenskapliga argument på varandra så tänkte jag att det kunde vara roligt att se lite på de studier som gjorts under åren. Elöverkänslighet kallas också ibland för elallergi vilket är missvisande då det inte handlar om en allergi i ordets rätta bemärkelse, dvs en aktivering av immunsystemet. På engelska används termen ”Electromagnetic hypersensitivity” (EHS). Symtomen, som alltid är ospecifika, innefattar trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter,
yrsel, hjärtklappning, oro, ångest m.m. Med ospecifika symtom menas något som inte direkt kan kopplas till en viss sjukdom eller ett tillstånd utan symtom som är mer allmänna och drabbar de flesta någon gång i livet.

De symtom som beskrivs för EHS är i princip samma som brukar beskrivas för andra omdiskuterade sjukdomstillstånd, t.e.x. amalgamsjuka. Besvären och de utlösande faktorerna varierar. Majoriteten av de drabbade, omkring tre fjärdedelar, är kvinnor. För vissa kan det bli ett allvarligt och isolerande handikapp. Symtomen utlöses när den drabbade upplever sig utsatt för elektromagnetiska fält, dock ofta i klart lägre dos än vad som kunnat visas orsaka fysiologisk påverkan i djurstudier 1. Debatten kring EHS tog fart på 80-talet och har länge varit en framför allt svensk företeelse.

EHS är ett område som faktiskt är förvånansvärt väl studerat vilket visar att man faktiskt tagit dessa symtom på allvar från forskarvärldens sida. Under 90-talet genomfördes ett flertal studier, framför allt i de nordiska länderna, som tyvärr var ganska dåligt utförda, bland annat saknade de flesta en kontrollgrupp 2 och de gav också varierande resultat och tittade framför allt på hudsymtom. Sedan följde några år av mer eller mindre välgjorda studier men ingen lyckades visa antingen det ena eller andra.

2005 kom en review-artikel av Rubin och medarbetare 3, en review-artikel tittar på kunskapsläget för tillfället och de studier som har gjorts inom ett visst område. Man tittade på provokationsstudier hos de som självrapporterat EHS och i förekommande fall en kontrollgrupp. En provokationsstudie innebär att man utsätter en person för elektromagnetisk strålning utan att personen vet om den är avslagen eller på. Försökspersonen ska då ange antingen att de känner strålningen eller att de får symtom. Om studien är välgjord är den också dubbel-blindad dvs den som studerar försökspersonen vet inte heller om den elektromagnetiska strålningen är på- eller avslagen. Det är en mycket välgjord genomgång och visade följande;

  • 7 blinda eller dubbelblinda studier visade på någon effekt av elektromagnetiska fält hos de som sa sig lida av EHS.
  • Av dessa 7 kunde dock inte resultaten upprepas (av samma forskare) i 2 av studierna (återstår 5)
  • Ytterligare 3 studier var sannolikt statistiska artefakter (dvs inget korrekt resultat utan beroende på statistisk överbearbetning. (återstår 2)
  • Av de 2 återstående studierna fanns visserligen en statistiskt signifikant effekt men studierna motsäger varandra då den ena påvisade ett bättre humör (mood) medan den andra påvisade ett sämre humör vid provokation.

I kontrast till dessa 7, varav alltså endast 2 kunde anses visa en statistiskt signifikant effekt, så fann man ytterligare 24 studier som ej kunde påvisa någon effekt! Som så ofta inom vetenskap är man alltså hänvisad till att göra en vetenskaps-baserad uppskattning av bevisläget som i detta fall naturligtvis tungt väger över åt att det inte finns en verkligt fysiologisk påverkan hos personer som säger sig lida av EHS.

Men artikeln stannade inte vid detta. Man tittade också på de studier som hade undersökt sambandet mellan symtom och försökspersonernas upplevelse att de utsattes för elektromagnetiska fält. I samtliga studier man tittade på upplevde försökspersonerna förstärkta symtom då de trodde att de utsattes för strålning. Detta resultat antyder så klart att det finns en stark psykologisk koppling till symtomupplevelsen.

Behandling?

Hur ska man då hantera de personer som upplever sig som överkänsliga? Ja, idag så är samtliga intresseföreningar som finns för elöverkänsliga inne på att det är en yttre fysisk påverkan (ibland kopplat till diverse konspirationsteorier) som orsakar symtomen och att samhället måste skydda dessa medborgare. En sån inställning kommer naturligtvis inte att leda någonstans då symtomen så uppenbart har en annan botten. Ändå har samhället till viss del gått på de drabbades upplevelser och man har så kallat ”elsanerat” offentliga lokaler för miljontals kronor.

 Tidigare skrev Mats Reimer om ett elsanerat undersökningsrum i Falköping som kostat 1 miljon kronor och använts av en patient under 8 månader.

Så vad hjälper då? Det enda som idag har visat sig ha effekt är kognitiv beteendeterapi (KBT). Rubin och medarbetare har tittat på olika behandlingsformer för EHS och man kom fram till följande 4;

  • 9 studier undersöktes som behandlade EHS med KBT, skärmskydd, avgränsning av elektromagnetiskt fält, intag av antioxidanter och akupunktur.
  • Kvalitén på studierna var begränsade.
  • KBT är mer effektivt än ingen behandling.
  • De övriga behandlingarna kunde inte påvisa någon förbättring.

Slutsats

Det tycks som att bevisläget är klart. EHS får betraktas som en symtombild med framför allt psykisk bakgrund. Betyder det att man ska ignorera de drabbade? Nej, naturligtvis inte och det är här de drabbade ofta känner sig kränkta och påhoppade. Bara för att en symtombild har psykisk bakgrund betyder det inte att den inte ska behandlas. Men, den kan naturligtvis inte behandlas om man inte erkänner den verkliga orsaken till problemet. Här har vården en stor utmaning i att hantera dessa patienter som idag känner sig förbisedda och ignorerade, vi måste jobba på ett sätt att bemöta dessa så att de kan få korrekt vård och inte behöva slå sig i slang med paranoida konspirationsteoretiker som inte gör ett jota för att hjälpa de drabbade utan tvärtom utnyttjar de drabbade för att gynna sina egna syften.

När argumenten tryter…

När personer som Torbjörn Sassersson och Börje Peratt inte längre har några argument att komma med så övergår man till att hänga ut personer och hota dem.

Läs gärna historien här skriven av Fredrik Fridsten som genom att skriva på Facebook-gruppen ”Terry Evans vänner” råkade ut för Peratts svada om de som han kallar ”voffare” och som tydligen ”till och med påverkat utnämningar till höga befattningar och krossat karriärer.” (man är ju bra nyfiken hur högt upp konspirationen sträcker sig, Reinfeldt? Obama? Ockelbo kommunledning?). Man väljer att skriva brev till Fridstens (och många andras) arbetsgivare och lägger dessutom ut deras arbetsgivare på nätet.

Det är en tråkig trend på nätet som vi sett allt oftare på sista tiden, senast mot den tonåriga brittiska bloggaren Rhys Morgan som blev förföljd och hotad av en representant för Burzynski Clinic, att alternativare och woo-woos tar till hot och publicering av privata uppgifter när de inte längre har argument att komma med.

Vad träffar du för läkare?

Jag tänkte jag skulle sticka emellan med en sak som jag ofta får frågor om i mitt yrke, nämligen vad alla olika beteckningar på läkare betyder.

När man besöker vårdcentralen (på vissa håll kallat familjeläkarcentral eller husläkarcentral) eller sjukhuset för att träffa en läkare, kan man möta olika sorters läkare. Och då pratar jag inte om olika sorters specialister eller om läkaren var bra eller inte, utan om ”rangordningen” mellan läkare.  Jag tänkte här beskriva de olika läkartyperna då det kan vara bra att känna till vilken utbildningsnivå de befinner sig på.
Läkarstudenten:
Också kallad läkarkandidaten, medicine kandidaten eller kort och gott kandidaten. Kandidaten går på läkarlinjen och kan befinna sig var som helst på den, från termin 1 till termin 11 (sista terminen). Kunskapen kan alltså variera mycket beroende på var i utbildningen han eller hon befinner sig. Som kandidat får man inte ta egna medicinska beslut utan alla beslut ska tas i samråd med handledare (i praktiken kan dock en kandidat ibland ta enklare medicinska beslut). Kandidaten har inte rätt att förskriva läkemedel. Efter avslutad termin 9 får man som läkarstudent arbeta som läkare vilket många gör under sommaren, man benämns då vikarierande underläkare.
AT-läkaren:
Har tagit läkarexamen, det vill säga avslutat studierna på universitetet. AT står för AllmänTjänstgöring och är den ”praktik”-period på minst 18 månader (ofta längre) som en examinerad läkare måste göra för att bli legitimerad. Under sin AT-tid är läkaren placerad på Kirurgen, Medicinkliniken, Psykiatrin och Vårdcentralen. Ofta också på en eller flera andra valfria kliniker. Ofta möter du AT-läkaren på akutmottagningen där de utgör en viktig länk i jourleden. En AT-läkare ska ha tillgång till handledning för svårare beslut, men har rätt att fatta egna medicinska beslut och har också rätt att förskriva läkemedel. En AT-läkare har inte en äldre läkares erfarenhet men är å andra sidan mycket bred i sina kunskaper och har ofta mer tid med dig som patient.
ST-läkaren:
Har gjort sin AT och blivit legitimerad. ST står för SpecialistTjänstgöring och är den period på 5-7 år (minst) som läkaren arbetar för att bli specialist inom en speciell gren inom läkarvetenskapen. ST-läkaren arbetar under denna tid på den klinik där han eller hon tänker sig att bli specialist, men du kan också möta läkaren på en annan klinik där läkaren arbetar en period för att bredda sina kunskaper. Inom läkarkåren kallas denna period för ”randning”, det kan till exempel handla om en ST-läkare i Barnmedicin som arbetar ett halvår på infektionskliniken för att få lära sig mer om infektionssjukdomar (som ju alla barn ibland besväras av). En ST-läkare kan ha olika mycket kunskap inom sitt område beroende på om han eller hon gjort få eller flera år inom specialiteten.
Underläkaren:
Är egentligen en tjänste-titel och säger inte mycket om var i sin karriär läkaren befinner sig. Denna titel ges till alla läkare som inte är färdiga specialister, vilket innebär att det kan vara allt från läkarstudenten efter termin 9 till ST-läkare i slutet på sin specialistutbildning.
Specialisten:
Har gjort sin specialistutbildning under 5-7 år. Anses nu vara ”färdig”, men på många större sjukhus specialiserar sig läkaren ofta ytterliggare inom sitt område och skaffar sig djupare kunskaper inom en mindre del av sitt specialistområde. I exemplet barnläkare kan han eller hon välja att framför allt jobba med barn med diabetes, eller barn med neurologiska skador.  En vanlig missuppfattning är att de läkare som inte specialiserar sig blir allmänläkare (distriktsläkare), inget kunde dock vara mer fel! En allmänläkare är så kallat allmänspecialist, och har ett av de absolut svåraste yrkena inom läkarvetenskapen eftersom de måste vara så breda i sina kunskaper. Nästan alla läkare i Sverige specialiserar sig inom något område.
Överläkaren:
Är också en tjänstetitel liksom underläkare. Är dock alltid specialistutbildad, har inte sällan doktorerat, det vill säga skrivit en avhandling inom något område. Oftast erfaren.
Professorn:
Är liksom överläkare en tjänstetitel. Har nästan uteslutande doktorerat.