Monthly Archives: december 2012

Summering 2012 Riktig medicin vs. KAM

Snart är detta året till ända. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig eftersom annat kom emellan, och så är ju livet ibland. Men jag hoppas sakta men säkert kunna återkomma med fler inlägg på bloggen.

Som sig bör vid årsskiften så ska man summera året som har gått. För vetenskapen har det (som vanligt) varit ett stort år av framgångar, och förhållandevis få motgångar. Störst är naturligtvis den (högst sannolika) upptäckten av Higgs-partikeln och den lyckade landningen av Curiosity på Mars.

Men på det medicinska området då? Det händer otroligt mycket inom medicinsk forskning, 100.000-tals artiklar varje år1, och det är svårt att sålla fram några solklara ”vinnare” varför jag fokuserat på gamla hederliga metoder:

  • Antal liv räddade av vaccin: 9 miljoner/år2
  • Antal liv räddade av antibiotika: miljontals
  • Antal liv räddade av läkemedel till HIV-smittade: 2,5 – 3 miljoner3

  • Antal allvarliga tillstånd botade av alternativ medicin: 0

God fortsättning och Gott nytt år!

2012

 

P.S. Man måste ju ha en förutsägelse för 2013 också. Jag förutspår att Nelson Mandela kommer att dö under 2013. D.S.

Riktig medicin återuppstår och jorden går under!

Efter ett längre uppehåll så startar nu bloggen ”riktig medicin” så smått igen, det kommer att gå lite långsamt i början bara.

Men lagom till nystarten så ska jorden gå under, närmare bestämt idag den 21 december 2012 om man ska tro undergångs-ivrarna! Om nu jorden går under så rår nog varken riktig eller alternativ medicin på den saken, men vi får hoppas att jorden hänger i ett tag till.

 bild (1)

Maya-indianerna och medicin

Nej, så mycket alternativmedicin sysslade Maya-folket inte med, det fanns nämligen inte riktig medicin på den tiden. Icke desto mindre så var Maya-folket ganska seriösa inom medicinen.

Det antika Maya-folkets medicinska kunskaper var en mix av själ, kropp, religion och vetenskap. Man ansåg att det fanns en livskraft (ch’ulel), liknande chi inom österländsk tro. Speciellt utvalda (och yrket ärvdes ofta) schamaner (h’men) utövade behandlingarna.

Maya-folkets uppfattning om sjukdom var att den berodde gudarnas vrede över att man gjort något fel. Behandlingen bestod därför av bön, ritualer, reningar och örter. Trots tron att sjukdomen berodde på övernaturliga orsaker tycks ändå h’men ha fokuserat på den mer vetenskapliga biten av behandlingen, nämligen att behandla symtomen med örter och växter efter erfarenhet och träning. Örtbehandlingarna kunde ätas, rökas, inhaleras, snortas eller ibland tillföras rektalt (via lavemang).

En lycklig lavemangs-klient

Det gällde också för h’men att komma på varför gudarna vara arga på patienten och därför ingick ett noggrant anamnes-upptagande, liksom sker inom riktig medicin (och även alternativ för den delen) även om syftet skiljer sig något åt idag.

Eftersom översteprästerna använde en del droger och alkohol för att ”komma i kontakt med andevärlden” fick folket sannolikt också tillgång till en del ämnen som kunde agera som smärtstillande, man vet inte om dessa användes (eftersom drogerna var avsedda exklusivt för prästerskapet) men man kan ju bara hoppas.

Bland de mer uppseendeväckande fynden från Maya-folket var att de bland annat sydde ihop sår med mänskligt hår, de tycktes kunna behandla frakturer med reposition och immobilisering, och de var tydligen duktiga tandläkare. Man har hittat spår av lagningar och t.o.m. lösgommar, dessutom finns exempel på tandutsmyckningar, så man får anta att tänderna har varit viktiga för dem.

Vi lämnar Maya-folket och deras medicin för denna gången. På internet florerar en stor mängd av så kallat ”Mayan Medicine”, i princip ett täcknamn för alternativ medicin, men kanske med skillnaden att det är ganska växt- och örtbetonat och där finns ju en hel del riktig medicin att hämta.

(Som en slutparantes kan nämnas att det som vi flesta tycker är en lustig och småputtrig internet-historia tyvärr får riktiga konsekvenser när idioter och gravt psykiskt sjuka tar dem på allvar, senast i DN igår kunde vi läsa om barn-mord och sekter. Återigen får vi svar på frågan ”What’s the harm” när det gäller pseudovetenskap och trams)

KAM för skattepengar?

Vart ska våra pengar gå?

I senaste numret av Vidarnytt  refereras till en pressrelease från CAMbrella, en KAM-organisation i Europa som arbetar för forskning inom alternativmedicin, där man förespråkar ett europeiskt KAM-centrum för forskning. Man hänvisar till att många européer använder alternativmedicin och att forskningen i Europa ligger efter t.ex. Nordamerika och Asien. Man vill att EU ska stödja forskningen med mer resurser.

Ett lovvärt initiativ kan tyckas, man vill bl.a. undersöka hur användningen ser ut, interaktion med riktig medicin och bedriva forskning inom området. Men behöver vi verkligen ett EU-finansierat centrum för KAM-forskning?

I U.S.A har statsdriven forskning kring KAM funnits länge. Sedan 19981 driver NIH (National Institutes of Helath) institutet NCCAM (National Center for Complementary and Alternative Medicine) vars mål beskrivs så här;

The mission of NCCAM is to define, through rigorous scientific investigation, the usefulness and safety of complementary and alternative medicine interventions and their roles in improving health and health care.

Visst låter det bra? Men låt oss titta lite på vad NCCAM har kommit fram till under sina 13 verksamhetsår, och vad det har kostat.

  • Man har bekostat över 2,500 studier2
  • Det har resulterat i 3,300 vetenskapliga artiklar2
  • Från 2000 till 2011 har NCCAM kostat cirka 1,3 miljarder dollar4 (8,7 miljarder SEK), vissa siffror talar till och med om 2,3 miljarder dollar5
  • NCCAM har en årlig budget på 128 miljoner dollar (855 miljoner SEK)

Och resultatet då? Ja, det beror så klart på vem man frågar.  Men man har studerat en del områden som skulle kunna vara intressanta som;

  • Echinacea mot förkylning (funkar inte)
  • Ginkgo biloba för minnet (funkar inte)
  • Glucosamine och chondroitin mot artrit (funkar inte)
  • Black cohosh mot vallningar (funkar inte)
  • Dvärgpalm mot prostata-besvär (funkar inte)
  • Hajbrosk mot cancer (funkar inte)

Men man har också finansierat studier som dessa;

  • Fördelar med distans-bön för AIDS-sjuka
  • Citron och lavendels effekt för sårläkning
  • Homeopati

Förespråkarna hävdar att man har funnit en hel del ”intressant” medan skeptikerna menar att man egentligen inte har funnit något av värde (utom möjligen att ingefära till viss del kan motverka postoperativt illamående (PONV).  Av alla de artiklar de har publicerat får man nog krasst konstatera att inte en enda har haft någon inverkan på eller förändrat den riktiga medicinen. En KAM-förespråkare skull nog säga att det beror på ”den stora konspirationen” mot alternativmedicin medan jag hävdar att de resultat man fått fram helt enkelt inte har någon klinisk betydelse.

Så vart vill jag komma?

Jo, trots miljardinvesteringar på NCCAM (och på andra håll i världen) så har man egentligen inte kommit fram med något matnyttigt annat än att ett stort antal alternativmedicinska metoder inte fungerar (vilket vi i en del fall visste sen tidigare, i andra fall nu fått lära oss).

Pengar inom sjuk- och hälsovård är begränsade, vi måste varje dag fundera på hur vi använder skattepengarna bäst inom sjukvården. Att starta ett nytt EU-finansierat institut är helt fel, för att inte säga oansvarigt! Ska vi verkligen slänga mer pengar i sjön innan vi efter 10 år utvärderar och ser att resultatet är magert som man har gjort i USA?

Nobelpriset – inte alltid så lyckat…

Hej!

Jag är tillbaka, åtminstone tillfälligt men förhoppningsvis för alltid !

Dagen till ära tänkte jag prata lite om Nobelpriset. Anledningen är att jag i en diskussion om alternativmedicinsk behandling nyligen fick ”nobelpris”-argumentet slängt mot mig. Argumentet kommer i två former och är, enligt mig, lika ogiltiga.

1. ”En nobelpristagare, XXX, säger att det är så, alltså måste det stämma.”

2. ”Om nu XXX kan bota all cancer (eller motsvarande fantastisk bedrift) skulle han ha fått nobelpriset för länge sen”

Inget av argumenten är särskilt giltiga, en nobelpristagare är, tro det eller ej, helt vanliga människor med samma fel och brister som oss andra. De är naturligtvis alltid experter inom sitt område (åtminstone för 30-40 år sen då de oftast gjorde sin upptäckt) men det är ingen garanti för att de vet allt om allt.

Likaså är en fantastisk upptäckt ingen garanti för att man får ett nobelpris, men jag kan förstå var argumentet kommer från, kan du bevisa att vatten har minne eller att våra liv är förutbestämda av planeternas rörelser så omkullkastar det all vår kännedom om världen vi lever i och skulle såklart slutligen leda till ett nobelpris.

När det blir knas….

Det finns ett antal exempel när vetenskapsmän som fått nobelpriset har skapat sig dåligt rykte i vetenskapsvärlden genom att börja förespråka udda, ofta alternativmedicinska, metoder som saknar vetenskapligt stöd.

Kary Mullis fick nobelpriset i kemi 1993 för sina upptäckter inom PCR-teknik. Han har efter att ha fått priset bland annat hävdat att HIV-viruset inte orsakar AIDS, att global uppvärmning och ozonhålet inte existerar utan är konspirationer och att han tror på astrologi och påstår sig ha pratat med en självlysande tvättbjörn (han har också erkänt att han använt en hel del LSD i sina dagar, något som kanske kan förklara det senare).

20121209-225638.jpg

Luc Montagnier fick sitt Nobelpris 2008 för sin fantastiska upptäckt av HIV-viruset. Han har därefter kritiserats för att ha förespråkat Homeopati och ägnat sin forskning åt att bevisa att vatten har ”minne”. Han har dessutom deltagit i pseudovetenskapliga studier i hur man ”botar” autism.

– Slutligen Linus Pauling som fick inte mindre än två Nobelpris, ett i kemi och ett fredspris. Han är dock kanske mest känd för sitt förespråkande för vitamin C och sin teori om”orthomolecular medicine” (som kort innebär att kemin måste vara i balans i kroppen), en ganska harmlös föreställning kan tyckas, men den bistra sanningen är att Paulings efterföljare (bland annat den tyska vitamin-förespråkaren Mattias Rath) har många människoliv på sina samveten, något Pauling naturligtvis inte kan klandras för – men för att poängtera att tokiga idéer inte alltid är harmlösa.