Category Archives: Alternativmedicin

Är KAM bra eller dåligt för själen?

Det är ganska lätt att hävda (och visa) att KAM inte har några större biologiska effekter (undantaget örtmediciner) och sällan påverkar ett biologiskt sjukdomsförlopp, effekterna ligger snarare ofta inom ospecifika symtom som huvudvärk, oro etc. Men det finns en stark tro på att KAM kan hjälpa de som mår psykiskt dåligt eller inte har någon annan bra behandling att ta till, denna uppfattning finns även bland vårdpersonal.

Holding Hands with Elderly Patient

En studie med titeln ”Effect of complementary and alternative medicine on the survival and health-related quality of life among terminally ill cancer patients: a prospective cohort study1 publicerades nyligen i tidskriften Annals of Oncology. I den undersöktes 481 patienter i palliativ cancer (patienter i livets slutskede) med avseende på överlevnad och, framför allt, Quality of Life (QOL).

Totalt använde 42% av patienterna någon form av KAM, man såg att det inte fanns någon skillnad i överlevnad (det gick något sämre för de som använde bön, men skillnaden var liten) men det verkligt intressanta var resultaten från QOL-studien där man kanske kunde förvänta sig att se ett resultat som skulle tyda på att KAM-patienterna var mer psykiskt tillfreds. Icke så.

prayer

Det fanns inget område där KAM-gruppen mådde bättre än kontrollgruppen. Tvärtom så fanns det ett antal områden där de som använde KAM faktiskt mådde sämre än kontrollgruppen, de hade bland annat sämre kognitiv funktion, sämre sömn, mer fatigue och generellt en sämre Quality of Life. Detta är även tidigare visat i en studie på bröstcancerpatienter där de som använde KAM hade en högre andel djupa depressioner2.

Det finns naturligtvis även studier som visar på en ökad QOL vid KAM men förvånansvärt få studier med tanke på att det argumentet ofta dyker upp i debatten. Som exempel kan nämnas att ökad livskvalitet ofta nämns som ett argument varför t.ex. Vidarkliniken ska få ta emot patienter från vanlig sjukvård.

Precis som artikelförfattarna nämner så bör detta område studeras mer, här upplever jag att KAM har lyckats slå in en kil i den riktiga medicinen och har själv accepterat att det låter logiskt, men kanske är så inte fallet?

Vill ni läsa lite diskussion kring ämnet kan ni kolla kommentarerna efter Forskning och Framstegs blänkare om studien.

References

  • Yun YH, Lee MK, Park SM, Kim YA, Lee WJ, Lee KS, Choi JS, Jung KH, Do YR, Kim SY, Heo DS, Kim HT, Park SR. Effect of complementary and alternative medicine on the survival and health-related quality of life among terminally ill cancer patients: a prospective cohort study. Ann Oncol. 2013 Feb;24(2):489-94. PMID: 23110809.
  • Montazeri A, Sajadian A, Ebrahimi M, Akbari ME. Depression and the use of complementary medicine among breast cancer patients. Support Care Cancer. 2005 May;13(5):339-42. PMID: 15549425.

En utmaning till alternativmedicinarna!

Ni har märkt att det blivit ganska tyst på bloggen igen. Tyvärr gör mitt jobb att jag ibland helhjärtat måste ägna både arbetstid och fritid åt det och just nu är en sån period igen, men håll ut, snart blir det bättre (hoppas jag)!

Det är populärt att från alternativ-håll vilja att vi som ägnar oss åt riktig medicin ska bevisa både det ena och det andra, och ofta gärna bevisa att något inte finns (vilket är notoriskt svårt).

Så här kommer en utmaning till de alternativmedicinska förespråkarna, det är menat som seriösa frågor som jag gärna diskuterar;

– Har det någonsin funnits någon alternativmedicinsk metod som lett till en förbättring för mänskligheten? (med det menas förbättrad folkhälsa, förlängd överlevnad, minskad spädbarnsdöd eller liknande)

ida051020 022

– Har någon alternativmedicinsk metod någonsin infört någon kvalitetskontroll för att förbättra outcome eller höja patientsäkerheten?

 

– Har någon alternativmedicinsk metod någonsin förändrats eller reviderats som ett resultat av en klinisk studie?

Frågorna, om ni känner igen dem, är inte mina utan har ställts av Mark CrislipQuackcast men jag tycker de är relevanta och har gärna en öppen diskussion om dem.

What’s the harm I

När man diskuterar alternativmedicin (och pseudovetenskap mer generellt) så uppkommer ofta argumentet: ”Vad gör det för skada? Om personen mår bättre är det väl värt det, även om behandlingen är verkningslös”

Jag tror att de flesta av oss kan se många exempel på hur en verkningslös behandling skulle kunna skada. Ett uppenbart problem är att man undviker eller hindras att söka riktig sjukvård för sjukdomar som faktiskt behöver behandlas, såsom cancer, allvarliga infektioner med mera. Jag har själv haft flera patienter som blivit uppmanade av sina ”behandlare” (homeopater, reflexologer etc.) att inte ta kontakt med sjukvården och som skrämt upp patienterna med ”historier” om hur sjukvården fungerar (som naturligtvis inte stämt, de vet ju inte hur riktig medicin fungerar). Alternativarna får ju enligt lag inte behandla vissa allvarliga sjukdomar såsom cancer, men om man saknar en riktig medicinsk utbildning, vilket alternativarna, hur ska man då kunna upptäcka allvarliga sjukdomar?

 

Det finns naturligtvis också en etisk aspekt på detta. Jag är övertygad om att många ”alternativare” någonstans tror på sin behandling. Men faktum är att också många är fullt medvetna om att den ”behandling” de ger är helt verkningslös. Det är då, tycker jag, oetiskt att ta betalt för något som inte har en verkan med ursäkten att ”ja, men de mår ju bättre”. Om alla som ”behandlades” mådde bättre skulle kanske det vara ett argument, men faktum är att de flesta som söker alternativ vård inte blir bättre eller har mycket kortvarig effekt.

KAM-utövarnas argument mot sjukvård brukar också vara att den traditionella medicinen bara vill suga ut pengar av patienterna (tillsammans med läkemedelsbolagen), men man ska komma ihåg att alternativ behandling minsann inte är billigt det heller. Jag har haft patienter som behandlats mot högt blodtryck av homeopater till en kostnad av cirka 15.000 kr per år, medan en motsvarande behandling (som dessutom har en faktisk effekt) med riktiga läkemedel kan ligga kring 250-300 kr per år (beroende på preparat, den kan vara både billigare och dyrare). Så förutom att behandla sina patienters ”överfulla” plånböcker, har man dessutom riskerat sina patienters hälsa.

Ett ytterligare problem med KAM är att man har en tendens att inte behandla faktiska sjukdomar, och det kan man som läkare ju visserligen vara tacksam över eftersom sjukdomar bör behandlas av folk med en riktig utbildning. Men man tenderar istället att ofta behandla sjukdomar som inte finns. Ofta ställer nämligen KAM-utövaren sina egna diagnoser (som aldrig kan bekräftas av riktig sjukvård); ”du har fel på njurarna”, ”din lever innehåller toxiner” eller ”dina energier är i obalans”, ja ibland ställs till och med cancer-diagnoser. Som genom ett trollslag (ja, just så fantastiskt är det ju faktiskt) kan man dock få boten av samma KAM-utövare. Om vi i den riktiga sjukvården ställde diagnoser för att få operera lite på kul eller testa läkemedel på våra patienter skulle det naturligtvis vara helt oacceptabelt.

Jag kan rekommendera sidan whatstheharm.net för den som vill läsa om konkreta exempel på skador, död och ekonomiskt lidande som orsakats av alternativ medicin (och en hel del annan pseudovetenskap). För mig personligen är just nu missuppfattningen som sprids (bland annat av många KAM-utövare och särskilt hätskt av antroposoferna), att vaccin orsakar autism en myt som riskerar att skada och döda många barn framöver om den får spridning.  Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg och mer kommer.

 

En pojke sjuk i mässling, denna ”ofarliga” sjukdom som antivaccinationslobbyn påstår.

Rubba inte mina cirklar!

Så hände det som brukar hända.

Siten vaccin.me (som själv tycker att de är en samlad punkt för antivaccinationslobbyn)har skrivit ett inlägg om att man inte accepterar ”osakliga påhopp”

En aggressiv hord av vaccinivrare attackerar Vaccin.me med kommentarer efter våra artiklar. Eftersom många av dessa kommentarer är förvillande och ofta oförskämda kan vi inte lägga ut dem utan att först ha granskat och kommenterat dessa

Jag har ingen aning hur många aggressiva och förvillande kommentarer vaccin.me har fått men jag kan konstatera att jag själv snabbt fråntogs rätten att besvara deras villfarelser i frågan om Viera Scheibner och att på ett par inlägg försöka informera om att ”correlation is not causation”, en av alternativmedicinarnas vanligaste missuppfattningar.

Vaccin.me följer därmed den utstakade banan för konspirationsteoretiker och alternativmedicinare. När det kommer påståenden man inte klarar av att bemöta logiskt och faktamässigt stänger man istället dörren för intryck utifrån. Detta är en vanlig psykologisk reaktion som kallas kognitiv dissonans, när den yttre verkligheten inte stämmer överens med ens eget tyckande och tänkande.

Man avslutar sitt inlägg med

De som ogillar Vaccin.me och inte är beredda att utöka sitt kunskapsförråd genom att läsa materialet på vår sida hänvisas till forumet hos skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning.

Jag kan hålla med att VoF sannolikt ökar kunskapsförrådet mer än vaccin.me men de som verkligen skulle ha nytta av att läsa på mer är naturligtvis de som håller med sidans värderingar.

Så varför bråkar jag om detta, knappast första gången en skeptiker blivit avstängd från en diskussion med  ”troende”. Jag är i grunden väldigt nyfiken på hur man ska närma sig dessa människor. Eller ja, egentligen är nog de flesta överens, de riktigt ”troende” är omöjliga att nå, men det finns många som ärligt söker information och riskerar att lockas med i deras världsfrånvända tankegångar. Det är där skeptiker och andra normala människor kan göra en insats. Genom att fortsätta vara öppna, ärliga och inbjuda till diskussion kan vi behålla trovärdigheten och det leder i längden till att fler lyssnar på oss.

 

Look into my eyes

Dagens ämne är Iridologi, eller irisdiagnostik som det också kallas. En metod som används av framför allt homeopater i Sverige, men även andra utövare av alternativ medicin.

Irisdiagnostik går ut på att man genom att titta på en persons iris, allmänt kallad regnbågshinnan, och genom påstådda förändringar kunna uttala sig om sjukdomar eller ”förändringar i kraften” inom olika områden i koppen.
Iridologi anses ha ”uppfunnits” av den ungerska läkaren Ignatz von Péczely som ska ha presenterat sina fynd 1881. Berättelsen om hur det hela gick till går isär beroende på var man läser om det, men han ska i sin ungdom ha haft hand om en uggla med ett brutet ben, och hos ugglan upptäckt en mörk strimma i iris. När han många år senare hade en patient som brutit sitt ben ska han ha sett samma mörka strimma och därmed kommit fram till sin teori.
Teorin går alltså ut på att man med hjälp av att titta på en persons iris kan se förändringar och avvikelser som talar om vilket organ som är ”sjukt” eller ”påverkat” eller åtminstone var i kroppen besvären sitter. Till sin hjälp har iridologen så kallade iriskartor för att tolka vilket organ det skulle kunna handla om. Under årens lopp har flera så kallade ”iriskartor” utvecklats som ska hjälpa undersökaren att upptäcka fel eller sjukdomar i kroppen, här är ett exempel;

Men varför skulle detta vara så otroligt då? Om man tror på energiflöden i kroppen (ofta benämnt chi eller qi) skulle ju dessa mycket väl kunna avspegla sig i iris, eller hur?
För det första så har dessa påstådda ”energiflöden” aldrig kunnat påvisas, men mer om detta i ett senare inlägg. Det finns flera saker som talar emot att irisdiagnostik skulle fungera. För det första har en del experiment och studier har gjort tillsammans med några av världens mest framstående ”iridologer”.

  • 1979 genomgick den kända iridologen Bernard Jensen och två andra deltagare ett test där de skulle bedöma fotograferade ögon från 143 personer. 48 av dessa hade en bekräftad njurfunktionsnedsättning, de andra hade normal njurfuntion. Iridologerna kunde inte urskilja de njursjuka individerna, de var dessutom inte överens om vilka patienter som var sjuka.
  • 1980 gjorde en australiensisk iridolog ett liknande test, först undersökte han 15 patienter med 33 olika hälsoproblem, han lyckades inte diagnostisera ett enda korrekt hälsoproblem. Samma iridolog fick också se bilder tagna på individer när de var vid god hälsa och när de var sjuka, han kunde inte korrekt avgöra vilket foto som var taget när (men tyckte att det fanns skillnader i bilderna, man kan därmed alltså inte hävda att ”sjukdomen” fanns där redan innan patienten blev sjuk).

En iridolog skulle nu kunna hävda att han eller hon inte diagnostiserar sjukdomar, men istället kan berätta var ”energierna” är starkare eller svagare eller kanske han eller hon har en helt annan förklaring. De tester och experiment som har gjorts utesluter dock detta. Även om det gick att tala om energier etc och inte fastställda diagnoser, så ska flera iridologer i så fall oberoende av varandra kunna säga var i kroppen sjukdomen sitter, detta har man inte lyckats med i tester.
En sak som också starkt talar emot iridologi, men som inte brukar avskräcka alternativmedicinare, är helt enkelt att det saknas en rimlig fysiologisk förklaring till fenomenet, det vill säga, med kännedom om hur kroppen är uppbyggd och fungerar, finns det ingen rimlig förklaring till hur man skulle kunna se sjukdomstillstånd i iris. Detta utesluter naturligtvis inte att så är fallet, men det gör det hela så mycket mer osannolikt.


Man kan dessutom fundera över följande: om man nu finner en ”störning/sjukdom” i någon del av kroppen, och sedan botar denna på något sätt (som iridologen eller homeopaten ofta kan hjälpa till med), då borde alltså den förändring man sett i iris försvinna.Vi vet att iris är en av de kroppsdelar som varierar mest mellan personer och detta faktum används inom säkerhetsbranschen för att bekräfta en persons identitet, det är mycket säkrare än till exempel fingeravtryck. Iris anses inte kunna förändras och därför vara ett säkert sätt att säkerställa identiteten. Om nu sjukdom eller behandling syns i iris, hur kan man använda det som ”fingeravtryck”? Skulle vara jobbigt för president Obama att inte kunna avfyra kärnvapen för att han har en förkylning just den dagen.  Tillsammans med bevisen mot iris-diagnostikens existens kan man med stor övertygelse konstatera att det inte fungerar.

Se också

http://archopht.ama-assn.org/cgi/content/full/118/1/120
http://www.quackwatch.com/01QuackeryRelatedTopics/confessions.html
http://www.sciencebasedmedicine.org/index.php/iridology/
http://sciblogs.co.nz/code-for-life/2010/03/08/an-horrific-case-of-natural-health-treatment-of-cancer/

Akupunktur mot kolik – en välgjord studie?

Igår dök det upp på bland annat Aftonbladet ett referat till en studie om akupunkturbehandling mot kolik. Enligt artikeln (och studien) såg man betydligt förbättrad tillstånd hos de barn som behandlats med akupunktur jämfört med de som inte behandlats alls. Detta har naturligtvis fått Sveriges alla skeptiker (inklusive mig själv) att fundera på om det finns något som inte stämmer med artikeln. Vi ska ta en närmare titt.

Studieupplägget var dubbel-blindat, dvs varken föräldrarna eller den sköterska som tog emot barnet fick inte reda på om akupunkören verkligen hade genomfört någon behandling eller ej. Akupunktören i sin tur randomiserade barnen till behandlings- respektive ickebehandlingsgrupp. Studieupplägget tycks med andra ord vara bra.

Behandlingen bestod av att en 00,2 mm tjock akupunkturnål stacks in cirka 2 mm i en punkt på handen som kallas L14, använd vid tidigare kolikstudier, behandlingen varade i 2 sekunder.

Resultatet då? Parametrarna man tittade på var ”kinkinghet” (eng. fussing), gråt och ”kolikgråt”. Detta registrerades av föräldrarna dels före behandling (baseline), dels under de 3 veckor behandlingen pågick. I studien presenterar man data som tycks visa att akupunkturgruppen var mindre kinkiga första och andra veckan och att ”kolikgråtandet” var kortare under andra behandlingsveckan i akupunkturgruppen. Den totala mängden gråt var statistiskt signifikant mindre i akupunkturgruppen första veckan.

Så långt verkan man alltså ha funnit en verklig effekt. Men nu kommer en invändning. När man tittar på samma siffror i förhållande till baseline, det vill säga hur barnen betedde sig före behandlingen, ser bilden lite annorlunda ut.Man hittar fortfarande skillnader men nu ser de lite annorlunda ut; första behandlingsveckan var akupunkturbarnen mindre kinkiga, andra veckan mindre kolikgråt och mindre totalgråt. Den tredje behandlingsveckan fann man inga skillnader mellan grupperna.

Statistiken som använts tycks klanderfri, men slutsatserna är gränsfall för vad jag tycker att man kan dra med studiepopulationen. Skillnaderna man mätte var i många fall små vilket illustreras av diagrammet i artikeln:

Slutsats

Om vi ska försöka oss på någon slutsats blir det följande, på den positiva sidan har studien detta;

  • Studien är välgjord i sitt upplägg, den är dubbelblindad och randomiserad.
  • Man kommer fram till statistiskt signifikanta skillnader mellan akupunkturgruppen och kontrollgruppen

Men det finns så klart invändningar också

  • Grupperna är små vilket gör statistiken känslig för normala variationer
  • Dubbelblindingen blir inte total. Sköterskan som bär barnet till och från behandlingsrummet träffar behandlaren (och sedan föräldrarna) Man kan tänka sig att man omedvetet med tyst eller öppen kommunikation låter överför kunskap om barnet behandlats eller ej.
  • Möjligheten att sticket efter nålen syns på barnet, föräldrarna vet då om behandling skett eller ej.
  • Barnen i behandlingsgruppen skrek mer under behandlingen än kontrollgruppen. Föräldrarna som satt två rum bort kan av skriken ha dragit slutsatser om att barnet behandlats eller ej.

Summan är att detta är en välgjord studie som har en del brister. Det är inget att säga om det eftersom de flesta studier har brister, men liksom andra studier ska också denna tolkas försiktigt. Liksom inom andra områden räcker inte en studie för att påvisa ett fenomen. Det krävs att en studie kan upprepas och bekräftas av andra forskare. Jag hoppas att man i så fall använder sig av så kallad ”sham acupunture” dvs nålar där inte ens behandlaren eller patienten vet om de sticks in eller bara nuddar huden.

Sen måste man fundera över sannolikheten för effekt. En 0,2 mm tunn nål som man sticker med i 2 sekunder. Är det sannolikt? Nej, inte särskilt. Men det betyder inte att det inte är sant. Jag väljer att kalla studien intressant, men något bevis för akupunktur är den inte.

Där homeopatin går in går vettet ur

Hej

Jag vet, det är egentligen för billigt. Men jag blev ombedd att titta på en forumtråd och jag kan inte låta bli att lägga ut en del av konversationen:

Min son är 6 år och väldigt svår epileptiker. Vi har snart försökt att medicinera med alla konventionella mediciner som sjukvården har att erbjuda. varje medicin med egna hemska biverkningar och förvärrande effekt på honom. det bästa resultat som vi uppnått på honom var när vi höll honom medicinfri trots sjukvårdens protester. Däremot så var effekten ej sådan att man kan nöja sig med det resultatet. Just nu medicinerar han med tre mediciner mot ep keppra, lamictal och inovelon utöver detta får han även theralen och stesolid vid behov. Min son var vid 4års ålder en oerhört smart kille som kunde både läsa och skriva. Han tävlade bland annat i western ridning med sin ponny Kiwi. Andra pojkar i hans ålder drömmde om att bli fotbollsproffs men han ville bli FN:s generalsekreterare. Allt detta håller succesivt på och lämnar honom efter över ett år av svåra kramper. Vi befinner oss i en mardröm och det verkar ej finnas något som kan hjälpa våran son vi börjar bli förtvivlade. Finns det någon som vet något som kanske skulle kunna hjälpa honom?

Kvinnan som skriver mår naturligtvis mycket dåligt, inte undra på. Hennes son tycks ha en fruktansvärt svårbehandlad epilepsi och står på många tunga mediciner. Jag har full förståelse för att hon är desperat och griper efter halmstrån.

Vilka råd får hon då? Ja, ni kan ju gissa!

Kan på rak arm ett homeoptaiskt medel: Bufo Rana Osäker på potens. Det måste passa enligt likhetslagen dvs. din grabb måste visa en bild som stämmer med läkemedlets bild i det här fallet Bufo Rana.

Vatten som behandling mot svår epilepsi.

Har barnet fått vaccin? Vaccin kan ge bl a epilepsi mycket pga av tungmetaller som vaccin bl a innehåller – bl a kvicksilver, silver, guld.

Och så kom antivaccinationslobbyn med sina synpunkter.

jag jobbar med pulserande magnetterpi som kanske kan hjälpa din son: [jag har tagit bort produktnamnet] är ett helande bad fyllt med harmoniska elektromagnetiska vibrationer för uppbyggnad och harmonisering och för eliminering av skadliga vibrationer och blockeringar. Det befrämjar hormonernas verkan, stärker kroppens rening, sätter de fria radikalerna åt sidan och reducerar behovet av mediciner med 50 % (bara under läkaruppsikt). Detta höjer syrehalten i blodet (viktigt för förbränningen och energibildandet) och även koncentrations- och inlärningsförmågan. (Hjärnan är människokroppens största syreförbrukare).

Jaa, jag vet inte riktigt var jag ska börja. Kan maskinen koka kaffe också?

jag tycker ni skall ta honom till en hebrägdagörare som ber i KRISTI namn, de finns i frikyrkorna oftast, men kolla upp, så han har gott rykte, detta låter kanske helt vilt och främmande men människan är primitiv, se bara hur världen ser ut…..vi vet inte så mycket som vi tror…….det kan inte skada i alla fall, jag vet många som blivit friska…..man behöver faktiskt inte tro på Gud, om er pojke blir frisk så är det väl värt att prova….

De kristna slänger in en tamp att hålla i.

kör ni ketogen kost med honom? Googla på det annars. Läser många förslag på alternativa terapier.

Och slutligen kom kostfascisterna.

Jag tillbringar alldeles för mycket tid på diverse forum men jag har nog aldrig så snabbt varit med om så många dåliga råd på så kort tid. Det fanns även skeptiska inlägg i denna tråd så det var inte helt utan mothugg. Men det nästan samtliga tycks ha missat är att pojken är 6 år och inte får behandlas av alternativare. Att de inte tycks inse att han har en mycket svår sjukdom som nog bara några få specialister i Sverige bör sköta gör inte saken bättre.

Ja, vad ville jag med detta inlägg. Antagligen bara visa på att behovet av korrekt information är gigantiskt ”out there” och att många av er som läser denna bloggen ju har det som mål. Fortsätt jobba!

Giftig potenshöjare?

SvD skriver idag om en häftig idé som man börjat testa i Sydafrika. För att minska tjuvjakten på noshörningar för deras horn har man på försök sövt noshörningarna och genom små hål som man borrat i hornet har man fört in gift och färgämne med tryckluft. Man passade dessutom på att lägga in Barium vilket skulle kunna göra att hornen kan ses på tullens röntgenapparater.

”Blandningen av gift, färg och barium har utvecklats så att den binder med keratin, det hårämne som hornen är uppbyggda av. Exakt vilket gift som används är hemligt, men det sägs inte vara dödligt.”

Noshörningshorn är hett eftertraktat på många håll i världen. På en del ställen används det som dekoration (vilket färgämnena ska förhindra). Man har sedan tidigare gjort försök att söva noshörningarna och såga av hornen men tydligen har tjuvskyttarna tyckt att det varit lika bra att döda även de djuren så att de slipper spåra upp dem igen.

I Asien (och säkert delar av övriga världen) anses nermalda noshörningshorn vara potenshöjande, oklart varför eftersom åtminstone jag inte kan hitta en enda artikel som tyder på något sådant (som om frånvaron av evidens skulle hindra miljontals människor – se på homeopatin). Dessutom hittade jag en översättning av en gammal kinesisk medicinsk text som gav förslag på vad noshörningshornen botade (dock inte ett enda ord om potens) helst ska hornet komma från en nydödad hane (ursäkta lite knackig översättning men texten var rätt knackig från början).

”Det ska inte tas av gravida kvinnor, det kommer att döda fostret. Som ett motgift mot gifter. Att bota besatthet och hålla alla onda andar borta. För gelsemium- [jasmin] och ormförgiftning. För att förhindra hallucinationer och mardrömmar. Kontinuerlig administrering lättar kroppen och gör en mycket robust (!). Mot tyfus, huvudvärk och feber och förkylningar. Mot intermittent feber och delirium. Att ta bort rädsla och ångest, lugna levern och se klarare. Det är ett lugnande medel för att inälvorna, febernedsättande. Det löser slem. Mot infantil kramper och dysenteri. Föraskas och tas med vatten för att behandla våldsamma kräkningar, matförgiftning, och överdosering av giftiga läkemedel. Mot artrit, melankoli, förlust av rösten. Gör en pasta med vatten för hematemes [blodiga kräkningar], näsblod, rektal blödning, smittkoppor, etc”

”etc” känns heltäckande!

Jag hoppas att denna senaste metod kan begränsa tjuvskyttet. Att utrota djurarter för meningslöst woo-woo känns väldigt dystert. Som jag sagt tidigare; alternativmedicin har ett pris och är inte alls harmlöst!

 

Nu tändas tusen öronljus!

Så kallade öronljus har blivit allt mer populära på senare tid. De påstås kunna ta bort vax, bota öroninfektioner (både inre och yttre, det vill säga mediaotiter och externa otiter), bota tinnitus med mera. Av de mer udda påståendena finner vi att ”stärka hjärnan”, ”rena sinnet”, öka lymfflödet, som alternativ till rör i örat, rena blodet (oklart på vad), rensa ögonen (”clear the eyes”), förstärka centrala nervsystemet, bota Meniéres sjukdom och rena chakran och auran.

 

Vad består det av?

Ljusen kan innehålla olika beståndsdelar, men i de flesta fall är de tillverkade av bivax, de kan innehålla en del paraffin, och oftast är de klädda i bomull eller linne. Priset varierar men ligger kring 30-90 kronor per ljus. Vill man få en behandling utförd kostar det dock mycket mer.

 

Hur funkar det?

Ljuset, som är cirka 20-30 centimeter långt, sätts in med ena änden i hörselgången och den andra änden tänds på. En behandling varar cirka 10-15 minuter. Effekten sägs komma av att värmen och röken mjukar upp vaxet i örat och att lågan bildar ett milt vakuum som suger ut vaxet. En del behandlare hävdar dock att vaxet enbart mjukas upp och att kroppen själv stöter ut vaxet under kommande dagar. Hur man skulle kunna uppnå de mer udda effekterna av hjärnans rensning, ökat lymfflöde med mera har jag inte hittat nån förklaring på.

James Mally utför öronljusbehandling på en patient. (Bild från Wikipedia)

 

Varför funkar det inte?

Att ljuset skulle orsaka ett så starkt vakuum att vaxet skulle sugas ut ur hörselgången är inte möjligt. Skulle man komma upp i såna krafter kommer trumhinnan sannolikt att spricka. Alla påstående om att gifter sugs ur hjärnan kan varje person med en anatomibok snabbt konstatera inte är fysiskt möjlig. En hörselgång, med hel trumhinna, har ingen förbindelse med hjärnan.

 

Anatomi över ytteröra, hörselgång, mellanöra. (Bild från 1177.se)

 

En studie som genomfördes tittade på den påstådda vakuumeffekten, avlägsnandet av vax och eventuella biverkningar eller skador. Man genomförde en tryckmätning och kunde konstatera att inget negativt tryck bildas då ljuset brinner, det vill säga inget vakuum bildas. Man lät sedan ett antal försökspersoner, dels med konstaterat vax i hörselgången, dels utan, genomgå behandling enligt de rekommendationer som medföljde ljusen. Man kunde konstatera att ingen blivit av med sitt vax, däremot hade man tryckt vaxet djupare in i hörselgången på de försökspersoner som hade vax från början. Man kunde också hos 2 försökspersoner (utan vax före behandlingen) konstatera att vax från ljuset hade lagt sig i hörselgången.

Man gjorde också en gaskromatografisk undersökning av resterna som bildats inuti ljusen. Man kunde där konstatera att de bestod av ljusrester och inte av mänskligt öronvax.

 

Varför upplever man att det fungerar?

Om vi bortser från de mer tokiga saker som ljusen sägs kunna åstadkomma så använder de allra flesta ljusen för att ta bort vax ur hörselgångarna. Om man klipper upp ljusen ses vaxavlagringar på ljusens insida, vilket skulle bevisa ljusens effekt. Avlagringarna består dock bara av produkter från ljuset självt. Folk som behandlats beskriver också ett sprakande ljud under behandlingen, ”som om vaxet bryts loss” (eller ett ljus som sprakar?) Flera personer beskriver förbättrad hörsel, men hörseln är en subjektiv upplevelse, och även om man mäter hörsel med hörselprov (vilket jag inte kunnat finna att man någon gång gjort) så baseras också de testerna på en subjektiv upplevelse. Sannolikt föreligger alltså en placeboeffekt här.

 

Är det farligt?

I samma studie som undersökte effekten gjordes också en rundfrågning till Öron-, näs- och halsläkare där man kunde konstatera att flera hade fått behandla patienter som fått skador av öronljus. De vanligaste skadorna var brännskador på ytterörat och yttre hörselgången, några hade fått helt eller delvis propp av ljusvax som runnit in i örat och en person hade perforerat (fått hål i) trumhinnan. Extern otit (hörselgångsinflammation) och hörselnedsättningar hade uppstått hos flera patienter.

I litteraturen kan man hitta flera exempel på skador som uppstått i samband med öronljus-behandling. Med tanke på att det säkert genomförs ett stort antal behandlingar går det dock inte att säga exakt hur ofta skador uppstår. Man kan därför inte säga exakt hur säkert det är, bara att skador uppstår, men alltså oklart hur ofta.

Alternativ?

Bästa sättet att inte drabbas av vaxproppar är att inte använda tops och liknande för att rensa hörselgången. Om man använder verktyg inne i hörselgången retas slemhinnan och som reaktion bildas mer vax, det leder alltså till en ”ond cirkel”. För att bli av med vax och särskilt vaxproppar finns det receptfria behandlingar på apoteket. Om man inte på egen hand lyckas avlägsna vaxpropparna bör man uppsöka läkare. Man kan då antingen spola rent hörselgången med högtryck eller suga rent den med sug (notera att man då suger upp enskilda vaxklumpar under insyn av ett öronmikroskop, man suger alltså inte i hela hörselgången samtidigt, det vill säga den metod som öronljusbehandlingen sägs göra).

Slusats!

Även om det tycks som att skaderisken med att använda öronljus är ganska liten kan man konstatera att de har ingen som helst visad effekt, varken mot öronvax eller någon annat (till exempel att dra ur toxiner ur hjärnan). Det finns därför ingen anledning att utsätta sig för vare sig kostnaden eller risken. Har du problem med vax i öronen? Gå till apoteket eller en läkare.

 

Referenser:

Quackwatch; http://www.quackwatch.org/01QuackeryRelatedTopics/candling.html

Seely DR et al, Ear Candles – efficacy and safety. Laryngoscope, 106(10): 1226-1229

Rafferty J, et al, Ear candling – should general practitioners recommend it? Can Fam Physician 2007;53:2121-222

 

 

Rekommenderas läsning:

Quackwatch

Artikel av Katherine Baker

Jag har här undvikit länkar positiva till öronljus, inte för att enbart avspegla en sida, utan för att samtlig information jag hittat som varit positivt inställda har också på ett eller annat sätt sålt produkten och jag vill inte göra reklam för enskilda försäljare. Om du söker på internet med termerna ”öronljus” och ”Ear candling” kommer du dock att finna mycket information.