Därför dör presidenter lättare…

DN skriver idag, med viss indignation, om att en av bröderna i maraton-bombningen behandlades i samma rum som andra patienter.

Det får mig att fundera lite över riskerna med att vara ”känd”. Om något händer vår statsminister eller en annan kändis så vill man ofta att de ska ha den ”bästa behandlingen” och trummar därför ihop de ”bästa läkarna” och särskilda lokaler.
Forskning visar dock att det är just avsteg från rutinerna som ökar risken för fel och missar i behandlingen. Ett tragiskt exempel är mordet på Anna Lindh då man stod och opererade hela natten trots att det hade varit bättre att stoppa de stora blödningarna och avvakta. Det råder fortfarande oklarheter om man hade kunskapen om det vid tiden för mordet men sannolikt var det en önskan om att rädda hennes liv som gjorde att man ”ville för mycket”.

Av den anledningen brukar jag inte berätta att jag är läkare när jag själv söker vård för då vill personalen ofta göra det ”speciellt bra” för en medarbetare och det är då det brukar bli fel. Så ur det perspektivet gjorde man helt rätt när man behandlade Boston-bombaren som en patient, vilken som helst, vilket ökade chanserna att rädda hans liv. Att han sen kanske döms till döden är ju en annan fråga!

Comments are closed.