Nobelpriset – inte alltid så lyckat…

Hej!

Jag är tillbaka, åtminstone tillfälligt men förhoppningsvis för alltid !

Dagen till ära tänkte jag prata lite om Nobelpriset. Anledningen är att jag i en diskussion om alternativmedicinsk behandling nyligen fick ”nobelpris”-argumentet slängt mot mig. Argumentet kommer i två former och är, enligt mig, lika ogiltiga.

1. ”En nobelpristagare, XXX, säger att det är så, alltså måste det stämma.”

2. ”Om nu XXX kan bota all cancer (eller motsvarande fantastisk bedrift) skulle han ha fått nobelpriset för länge sen”

Inget av argumenten är särskilt giltiga, en nobelpristagare är, tro det eller ej, helt vanliga människor med samma fel och brister som oss andra. De är naturligtvis alltid experter inom sitt område (åtminstone för 30-40 år sen då de oftast gjorde sin upptäckt) men det är ingen garanti för att de vet allt om allt.

Likaså är en fantastisk upptäckt ingen garanti för att man får ett nobelpris, men jag kan förstå var argumentet kommer från, kan du bevisa att vatten har minne eller att våra liv är förutbestämda av planeternas rörelser så omkullkastar det all vår kännedom om världen vi lever i och skulle såklart slutligen leda till ett nobelpris.

När det blir knas….

Det finns ett antal exempel när vetenskapsmän som fått nobelpriset har skapat sig dåligt rykte i vetenskapsvärlden genom att börja förespråka udda, ofta alternativmedicinska, metoder som saknar vetenskapligt stöd.

Kary Mullis fick nobelpriset i kemi 1993 för sina upptäckter inom PCR-teknik. Han har efter att ha fått priset bland annat hävdat att HIV-viruset inte orsakar AIDS, att global uppvärmning och ozonhålet inte existerar utan är konspirationer och att han tror på astrologi och påstår sig ha pratat med en självlysande tvättbjörn (han har också erkänt att han använt en hel del LSD i sina dagar, något som kanske kan förklara det senare).

20121209-225638.jpg

Luc Montagnier fick sitt Nobelpris 2008 för sin fantastiska upptäckt av HIV-viruset. Han har därefter kritiserats för att ha förespråkat Homeopati och ägnat sin forskning åt att bevisa att vatten har ”minne”. Han har dessutom deltagit i pseudovetenskapliga studier i hur man ”botar” autism.

– Slutligen Linus Pauling som fick inte mindre än två Nobelpris, ett i kemi och ett fredspris. Han är dock kanske mest känd för sitt förespråkande för vitamin C och sin teori om”orthomolecular medicine” (som kort innebär att kemin måste vara i balans i kroppen), en ganska harmlös föreställning kan tyckas, men den bistra sanningen är att Paulings efterföljare (bland annat den tyska vitamin-förespråkaren Mattias Rath) har många människoliv på sina samveten, något Pauling naturligtvis inte kan klandras för – men för att poängtera att tokiga idéer inte alltid är harmlösa.

Comments are closed.