Senaste modediagnosen? Hypothyreos typ 2

Idag rapporteras i både DN och i Vetenskapsradion om att Mats Palmér varnar för den ”nya ” ”diagnosen” hypothyreos typ 2 eller som den mer populärt kallas ”hypo2”.

Läkaren Mats Reimer skrev redan för 1½ år sedan om ”diagnosen” och hur man tar ut dyra pengar av lidande patienter trots vetskapen om minimalt vetenskapligt underlag.

Hypothyreos, den riktiga varianten, beror på att sköldkörteln producerar för liten mängd thyroideahormoner som är en viktig del av ämnesomsättningen. Brist på thyroideahormoner leder ofta till ett antal symtom där de vanligaste är så kallat ospecifika symtom som trötthet, trögtänkthet, frusenhet, minnesproblem,  förstoppning, ökat sömnbehov och ibland myxödem (speciell svullnad som ofta startar i ansiktet för att sedan sprida sig över kroppen). Symtomen känner ni säkert igen från ett flertal lite ospecifika syndrom som fibromyalgi, kronisk trötthetssyndrom med flera och när en patient söker med dessa symtom kontrollorerar man naturligtvis alltid dessa värden vilket görs med ett enkelt blodprov.

Så långt inget konstigt. Men, i mitten på 2000-talet kom en amerikansk läkare, Mark Starr 1(som också kallar sig homeopatisk läkare), ut med en bok om någon som han kallade ”Hypothyreos typ 2” (boken hette Hypothyroidism Type 2 – The Epidemic). Det innebar, skrev han, att personer med dessa ospecifika symtom hade normala lab-prover, men att problemet inte satt i mängden hormon som producerades utan att hormonerna inte togs upp av cellerna i kroppen. Det låter ju inte helt tokigt, det är precis så diabetes mellitus typ 2 fungerar, det vill säga insulin produceras men kan inte tas upp av cellerna i kroppen. Skillnaden är dock att medan det finns överväldigande god vetenskap för diabetes mellitus typ 2 så finns det precis raka motsatsen för Hypothyreos typ 2, noll, nada, zip! Starr hävdar att 100.000-tals svenskar lider av denna sjukdom!

De som säger sig lida av ”hypo2” kopplar ofta ett flertal symtom till detta som: Kronisk trötthet och värk, depression, hjärtproblem, diabetes, mag- och tarmproblem, menstruationsrubbningar, saknad sexlust, torr hud, utslag, acne, yrsel, kramper, sömnapné, muskeldefekter, alla typer av cancer, allergier, reumatism osv.

Anledningen till att detta nu har dykt upp i media är att en läkare äntligen gått ut och ”varnat” för denna diagnos. Det finns ett par patientföreningar som uppmanar folk att skicka prover till Scandlab som för dyra pengar. Det finns också några svenska läkare som behandlar dessa personer, främst, tycks det som, med levaxin som är ett thyroideahormon och/eller kortison. Det lustiga med båda dessa hormon är att de båda är allmänt upplyftande, dvs har en tendens att få folk piggare och inte känna sig nere, ett slags uppåttjack. Ett tag. Det finns också biverkningar med dessa preparat. Thyroideahormon användes en gång i tiden som viktminskningsmedel, det sätter fart på ämnesomsättningen och visst minskar man i vikt, men man kan också få problem med snabb hjärtrytm, diaréer, oro och darrighet. Kort sagt så har man gett sig själv giftstruma! Kortison kan å andra sidan göra att man går upp väldigt mycket i vikt och äter man för mycket av det kan man slå ut den egna hormontillverkningen av Kortisol i binjurarna.

Det finns en svensk läkare som helt har hoppat på detta tåg, Britt-Marie Toregård, efter att ha ”uupptäckt” sjukdomen hos sig själv för att sen behandla. Historien liknar den om läkaren Christina Doctare som förespråkat Ayurvedisk behandling efter att själv ha ”blivit hjälpt”.

När det gäller själva ”sjukdomen” hypothyreos 2 så ser den skeptiskt lagde att den har flera likheter med elöverkänslighet, amalgamförgiftning, kroniskt trötthetssyndrom m.fl. Ospecifika symtom som inte kan påvisas i vetenskapliga studier. Sjukdomen har dessutom presenterats i en bok, inte i vetenskapliga artiklar vilket alltid är en röd flagg. Och det finns patientföreningar som starkt förespråkar diagnosen och känner sig kränkta när man föreslår att det kanske ligger andra, psykosomatiska, faktorer bakom. Liksom med de övriga besvären så kan inte hjälp ges om man inte accepterar orsaken till besvären. Därför motarbetar de så kallade patientföreningarna sitt eget syfte.

Lyssna på Vetenskapsradion idag!

  1. Starr är också bland mycket annat inblandad i något som kallas en biomudulator, ett pseudovetenskapligt instrument som du kan läsa mer om här: http://www.21centurymed.com/?page_id=173

32 responses to “Senaste modediagnosen? Hypothyreos typ 2

  1. ”Sjukdomen har dessutom presenterats i en bok, inte i vetenskapliga artiklar vilket alltid är en röd flagg.” Mark har gått igenom alla de studier gällande sköldkörteln han har kunnat få tag i, det är grunden till boken. Med tanke på det så framstår påståendet att det skulle vara ovetenskapligt gravt okunnigt. Hypotyreos 2 är inte nytt, det är en återgång till att diagnostisera sköldkörtelproblem på det sätt som man gjorde innan det olyckligt omhuldade testetvärdet av TSH blev norm. Tron på att existerande prover skulle ge den totala och absoluta sanningen är också en tydlig signal om bristande kunskap om medicin, eller bara naivitet. bristande erfarenhet och kunskap är svårt att dölja med raljerande!

  2. Kanske var jag lite oresonabel i tonen, jag ber om ursäkt. Vi är trots allt många som efter åratal av lidande blir friska och man blir ledsen när, speciellt svenska läkare, alltför ofta som uttalar sig på ett osmakligt självtillräckligt vis. Kan ni inte glädjas med oss att vi har fått hälsan tillbaks och kan bidra i samhället igen? Jag har inte fått diagnosen hypo 2 men medicinerar på samma vis. Jag har till slut hittat en läkare i Belgien som har tagit mig på allvar, och kunnat hjälpa mig, efter nära tio års förnedring inom den svenska sjukvården.
    ”Och det finns patientföreningar som starkt förespråkar diagnosen och känner sig kränkta när man föreslår att det kanske ligger andra, psykosomatiska, faktorer bakom. Liksom med de övriga besvären så kan inte hjälp ges om man inte accepterar orsaken till besvären.”
    Jag är glad för din skull att du inte har den erfarenhet som gör att man förstår varför vi blir kränkta. Jag gör ett ödmjukt försök att förklara varför man känner sig kränkt; man skyller orsaken till vår ohälsan på patienten (ex. beteende eller oacceptans av psykosomatisk förklaring osv.). Trots att man som i mitt fall har följt råden, svalt piller, gått i terapi mm. med i bästa fall inte alltför svåra skador som följd, i nära tio år! Lite ödmjukhet inför dem ni borde lära er av, patienter och kollegor, borde vara passande tycker jag.
    Litet lästips till dig: Safe Uses of Cortisol by William McK. Jefferies.
    MVH/Kalle

    • Riktig Medicin

      Hej Kalle!

      Tack för dina kommentarer och din ändå trevliga ton! Tack också för att du gav mig inblick i hur det är att vara patient. Jag förstår att du har blivit illa behnadlad av vården och är tacksam att du ända kan framföra din åsikter på ett lugnt och sansat sätt. Jag ska försöka göra likadant! Framför allt vill jag förtydliga mig lite.
      Som patient kan, och ska, man alltid förvänta sig att bli bemött med respekt och värdighet. Man ska känna att man blir lyssnad på och att man kan diskutera sina symtom och sina tankar kring dem, det är dessa grunder jag har inom mig varje gång jag träffar mina patienter. Jag kan inte alltid uppfylla alla punkter men det är i alla fall min målsättning. Jag tror inte någon söker sig till sjukvården ”i onödan” utan av oro för sin hälsa och det ska naturligtvis tas på allvar. Därmed inte sagt att jag och mina patienter alltid är överens och det behöver vi inte heller vara.

      Jag varken kan eller tänker försvara alla mina läkar-kollegor, de flesta är duktiga, en del är okunniga, men jag kan ge dig rätt i att vi har kommit för långt ifrån att göra en klinisk bedömning och ibland tittar mer på datorn är patienten! Det är inte okej. (som en parantes tycker jag du ska titta på Abraham Vergese på TED en av mina stora idoler)

      Vad jag vänder mig emot är alltså inte patienten eller dess symtom. Det jag vänder mig emot är starka lobbygrupper som kallar sig patientföreningar som faktiskt har ett ansvar att ta till sig vetenskap och att lyssna på den samlade kunskapen utan att börja andas konspirationsteorier. I fallet hypo2 är det så att det ju faktiskt inte finns några som helst vetenskapliga belägg för sjukdomen. Att Mark har gått igenom alla studier låter fint men betyder vetenskapligt väldigt lite eftersom han ensam drar slutsatser som ingen eller nästan ingen annan håller med om. Det betyder inte att sjukdomen som han beskriver den inte finns. Vad det däremot betyder är att innan man har bättre vetenskap på fötterna är det faktiskt oetiskt att behandla människor med preparat som har både effekter och biverkningar.

      När en patientgrupp starkt driver en tes bildas ett ställningskrig mellan vetenskapen och den drivna tesen, detta leder tyvärr inte till att någon blir hjälpt. Därför är jag starkt kritisk till att patientföreningar uppmanar till oseriösa tester och behandlingar. En patient kan bli kränkt (och ska inte bli det såklart), men en patientförenings har ingen rätt att börja vifta med ”kränkt”-flaggan så fort man granskar deras pseudovetenskapliga inställning.

      Hoppas du förstår att jag har sympati med det du upplevt men att jag har kunnat förtydliga mina tankar kring detta. Har jag förbisett något får du gärna säga till.

  3. Karin Engström

    Hej.
    Jag kan inte uttala mig om huruvida Mark Starr har rätt eller inte. Jag kan bara utgå ifrån min egen erfarenhet. I många år har jag varit svårt plågad av sjukdom. Alla mina blodprover är ”normala” förutom att jag är ANA-positiv. Eftersom min mamma har hypotyreos och mina symtom var på snudd helt identiska kändes det som självklart att det var det jag led av. Naturligtvis har jag inte fått medhåll av de läkare jag sökt utan istället blivit bemött som inbillnings och psyksjuk, mycket kränkande.

    Hur som helst så gav jag inte upp utan sökte och fann till slut en läkare som lyssnade på mig. Han behandlade först min B12-brist och sedan ett par månader tillbaka äter jag även sköldkörtelhormon. Sakta, sakta kan jag känna hur jag håller på att få livet och hälsan tillbaka!

    Nu vet jag att det inte finns några vetenskapliga bevis för att det existerar en annan variant av hypotyreos men finns det några vetenskapliga belägg för att det inte skulle vara så? Nej, det finns inte så det är fullt möjligt. Liknande tillstånd är numera fullt accepterade när det gäller diabetes och B12-brist, att det är omvandlingen i cellerna som inte fungerar.

    Personligen har jag inte använt mig av Scandlab eller hävdat att jag lider av hypotyreos typ 2. Jag vet bara att jag var sjuk och nu är jag på väg att bli frisk. Detta är ingen ”inbillningssjuka” eller ”placeboeffekt” utan helt verkligt. För mig är det mycket märkligt att så få läkare är intresserade av att hitta en förklaring till varför så många lider av oförklarad trötthet. Istället känns det som om många gör allt för att motarbeta oss och få oss att framstå som lögnare. Det tycker jag är synd för det är en stor förlust för hela samhället.

    I eran jakt på Scandlab och suspekta kolleger skadar ni egentligen bara en stor grupp människor som lider något oerhört och inte önskar något annat än att få bli frisk!

    Mvh
    Karin Engström
    Västerås

    • Riktig Medicin

      Hej Karin!
      Vi är inte överens. Att försvara Scandlab och de läkare som utan underlag behandlar med potenta läkemedel skyddar inte de patienter som mår dåligt.
      Anta att sjukdomen har psykosomatisk grund. Behandling med placebo bör då ge en förbättring hos cirka 30%. Eftersom man behandlar med läkemedel som generellt är ”uppiggande” kan man anta att ännu fler känner sig bättre, säg 50%. Kvar har vi då cirka 50% som inte känner sig bättre och som då utsatts för risker med behandling, får betala dyra pengar samt inte får chansen att behandla den verkliga orsaken till problemen. Det tycker jag är gravt oetiskt!

      • deprimerad

        Hej!

        Hade varit jättebra om du som är läkare kan förklara detta med psykosomatiska sjukdomar. Exempelvis hur kan det komma sig att psyket kan ge upphov till följande oftast synliga och på annat sätt påtagliga och bevisbara symtom som läkare klarar av att se med blotta ögat: följande symptom svullna anklar, svullet ansikte, svullna händer, karpaltunnelsyndrom, halsbränna, ibs, diarréer, pms, missfall, ständiga förkylningar, ständiga urinvägsinfektioner, kronisk bihåleinnflammation, värk i knäna, knän som svullnar upp så fort man motionerar? Förklara också gärna på vilket sätt Cipramil samt samtalsterapi är effektiv behandling av exempelvis symtom såsom karpaltunnelsyndrom? Var finns evidensen för detta?

        • Riktig Medicin

          Hej Deprimerad

          Ledsen att mitt svar dröjt men jag befinner mig på en plats med begränsad internet-tillgång, och tyvärr, ännu mer begränsat med tid! På grund av dålig internet-tillgång kan jag inte heller ge dig evidens-baserade exempel på var forskningen står när det gäller psykosomatiska tillstånd (då jag saknar tillgång till vetenskaplig litteratur här) utan följande tankar kommer ur mina grundkunskaper om kroppen och vad som skulle kunna vara rimliga förklaringar:

          1. Vid psykiatriska tillstånd upplever kroppen ofta en form av stress, vare sig det är ångest, depression eller annan sjukdom som drabbat en. Ett stresspåslag som vara under lång tid påverkar hormonbalansen och särskilt kortisol-balansen (kortisol=kroppens egna kortison). En ökad kortisolnivå skulle möjligen kunna förklara en ökad svullnad och vätskeansamling i kroppen. Ett ökat stresspåslag påverkar också tarmen och dess motorik vilket kan ge upphov till diaréer, IBS och halsbränna. Dessutom sätts kroppens immunförsvar ner vilket kan leda till ökad risk för infektioner.

          2. Om man står på andra läkemedel kan svullnad och andra symtom uppstå som en biverkan av läkemedel.

          3. Det kan finnas flera sjukdomstillstånd oberoende av vartannat, dvs det är inte säkert att alla symtom hänger ihop och kan förklaras av en sjukdom eller ett tillstånd.

          Jag är ledsen att jag inte kan ge dig bättre svar än så, som jag skrivit tidigare är det omöjligt att ställa en diagnos eller ens diskutera den på ett vettigt sätt i ett kommentars-fält. Man måste som läkare göra en helhetsbedömning och väga in prover, tester, undersökningsfynd och inte minst den psykosociala bakgrunden.

          När det gäller psykosomatiska sjukdomar och symtom är det ett komplicera, och tyvärr ganska dåligt utforskat, område. I princip kan man bara kalla något psykosomatiskt om man uteslutit alla andra tänkbara orsaker till ett symtom. Det är i praktiken inte alltid helt enkelt utan man måste väga in det som patienten berättat för en i sin bedömning. Det är därför det är så viktigt att vi läkare ar oss tid att prata med patienterna och skapar ett förtroende, något som tyvärr brister alltför ofta inom dagens medicin. Jag saknar källa, men det hävdas ofta att en stor andel av de symtom som patienter söker med på vårdcentralen beror på psykosociala orsaker snarare än faktisk sjukdom. Behandlingen för det är inte piller och undersökningar utan ett gott samtal och en diskussion kring hur man kan hantera det.

          Återigen, ledsen att jag inte kan ge ett bättre svar just nu, men tack för en mycket bra fråga som jag ska försöka sätta mig in mer i när jag får möjlighet.

  4. Det är svårt att ta artikeln på allvar, då ni klumpar ihop kroniskt trötthetssyndrom med elöverkänslighet m.m. som in anser inte finns forskning eller bevis för.

    Just kroniskt trötthetssyndrom forskas det på. Det finns en professor som forskar i Sverige, syndromet har en DSM-IV-kod, upptäckter redovisas helt seriöst i media (t.ex. när man på vanliga nyheterna fick höra att man hittat något virus som kunnat förknippas med syndromet). Försäkringskassan godtar diagnosen också, eftersom den är etablerad och har sin egen kod. Att vissa väljer att inte ”tro på detta” får vara upp till dem. En del blandar också ihop sjukdomen med utmattningsdepression som pågått så länge att tillståndet blivit som kroniskt. Men där finns andra orsaker bakom.

    Att ni tar upp denna ihop med annat, i syfte att visa en grupp ”påhittade sjukdomar” visar på osaklighet, och man undrar vad annat i artikeln man ska ta med en stor nypa salt.

    Vem som helst förstår att i en så komplicerad apparat som ömnesomsättningen, kan det bli fel på många sätt och ställen. Det troliga är att oavsett mindre trovärdiga läkare överdiagnostiserar eller ej, så finns hypo 2. Det finns dessutom redan ett tillstånd (med egen kod och med på läkares tips- och rådsiter) som heter thyroideahormonresistens. Den agerar på vävnadsnivå den också, men är ovanligare.

    Om man betänker vad som påverkar ämnesomsättningen negativt, så är det på intet sätt konstigt om folk i mängder har halvdan hypothyreos. Kanske är fel kost, fel stressnivå, diverse gifter som härdare, flamskyddsmedel o.s.v. (och fel samhällsform) orsaken.

    • Riktig Medicin

      Hej Mynona

      Läs artikeln igen. Jag blandar inte ihop sjukdomarna men menar att det finns klara likheter. Det är naturligtvis. bra att det forskas på dessa syndrom
      Ja, ämnesomsättningen är en komplicerad apparat, just därför kanske man borde lyssna till den samlade expertisen och inte någon ensam galning som har en teori som han kan sälja både böcker och behandlingar på?

      Intressant att du tar upp thyroideahormonresistens. Javisst finns den, den är nämligen mätbar!

  5. Får man länka till en annan blogg? Om inte ber jag om ursäkt.
    http://www.kostdoktorn.se/scandlab-de-hormonella-experimenten-fortsatter/
    Jag tycker att det är mycket viktigt att respekterar att vi som människor har rätt till våra egna beslut och slutsatser. Vi som patienter är inte gagnade av den paternalistiska attityd som vi ofta bemöts av inom svensk sjukvård, men säkert inte från dig Tomas. Naturligtvis kan ett paternalistiskt omhändertagande vara vettigt om man är förståndshandikappad. Det är viktigt att vi kommer tillrätta med den bristande behandlingen av ohälsa sprungen ur mindre bra fungerande sköldkörtel.

  6. Om det finns utrymme för lite raljerande/humor från patienthåll rekommenderar jag denna satiriska video som nog många patienter känner igen sig i. Återigen om det inte passar sig här så tar jag självklart inte illa upp om du raderar inlägget.
    http://www.youtube.com/watch?v=tOb2POQGE6g

  7. Hej!
    Jag har hypotyreos, diagnos satt av blodprov och vanlig läkare. Jag mådde bara sämre och sämre på levaxin ur många hänseende, trots att alla mina blodvärden var ok. T3 i blod var bra och de steg som de skulle med levaxinbehandling. Men själv mådde jag bara sämre trots bra sköldkörtel-prover. Så alla provresultat sa att jag var frisk, men jag var sjukare än någonsin.

    Jag fick en fantastiskt förändring av hälsan med T3 (Lio). Myxödem, svullnader och ödem minskar, värmen är bättre, temperatur är bättre och jämnare med T3, jag är gladare, samt att jag mår mycket bättre. Men det var vansinnigt svårt att övertyga läkaren att testa.

    Varför är det så svårt att få testa T3 om man inte mår bra på levaxin?
    De flesta mår ju bättre med T3 enligt den forskning och undersökningar som gjorts.

    Hur ställer du dig till Sjöbergs m.fl forskning om att T3 i spinalvätska inte motsvarar blodvärdet?

    http://informahealthcare.com/doi/abs/10.3109/00365513.2010.541931?prevSearch=allfield%253A%2528sjoberg%2Bt3%2529&searchHistoryKey=
    http://informahealthcare.com/action/showMultipleAbstracts

    Det stödjer ju teorin att man kan ha hypotyreos i vävnaden/cellerna (som inte visar på blodprov) som även dr Rooth Svensson skriver om i sin nysläppta bok ”Det trötta folket”.

    • Riktig Medicin

      Hej Kerstin.
      Tack för din kommentar!

      Jag vet egentligen inte vad jag ska besvara. Har du läst mitt inlägg?
      Det jag vänder mig emot är några saker.

      – Man kan inte hävda att 100.000-tals svenskar lider av en sjukdom utan att komma med vetenskaplig täckning för ett sånt påstående.
      – Scandlab utnyttjar människor.
      – De s.k. patientföreningarna är inte intresserade av att finna fakta utan kör på i sina konspirationsteoretiska spår.

      Ang artikeln du länkar till konstaterar den att T3 i CSF inte korrelerar med T3 i blod. Punkt slut. Jag vet inte vad du själv drar för andra slutsatser om det men det är allt man kan utläsa om studien (som var gjord på 9 patienter).

  8. Hej!
    Här kommer oförskämt många frågor:
    Jag har svårt att förstå skillnaden mellan ”hypo2” och thyroxinresistens – som du säger ovan är mätbart. Vad är skillnaden?

    Har man spekulerat i rT3:s eventuella roll i olika hypothyreoslilnande tillstånd? Ingår rt3 när man mäter fritt t3?

    Jag har också svårt att hitta någorlunda opartisk (eller åtminstone evidensbaserad) information om hypo2. Har du några lästips?

    Läste att T3 testats som komplement till SSRI vid långvarig depression. Låter lite lustigt i mina öron om man inte har brist. Något du känner till?

    Vänliga hälsningar
    /Tobit

    • Riktig Medicin

      Hej Tobit.

      Ja, det var på gränsen med frågor..=)
      Ang thyroideahormonresistens är det ett ärftligt, ovanligt tillstånd, med mätbara förändringar i hormonnivåerna. Jag rekommenderar en artikel i Danska läkartidningen som ger en bra översikt. Mer info finna naturligtvis på internet om man googlar. Skillnaden mot hypo2 är ju att den senare inte påvisar några mätbara skillnader från ”normala” hormonnivåer.

      Jag har inte läst om rT3’s eventuell roll och jag är osäker på om man fångar det vid mätning av fritt T3, det får du nog fråga någon som kan mer labbteknik än jag. Känner inte på rak arm heller till användning av T3 vid depression, man är noga med att mäta thyroideahormoner just vid depression eftersom de kan ge liknande tillstånd, men att ”prova” på måfå verkar konstigt, men få saker förvånar mig med psykiatrin!

      Vet du, jag har också väldigt svårt att hitta något opartiskt/EBM om hypo2. Sanningen är ju tyvärr den att det inte finns någon evidens för tillståndet och därmed inte mycket att läsa på den fronten. Jag antar och hoppas att det pågår forskning för området är sannerligen intressant!

  9. Hej!
    Jag medicinerat med NDT i 6 månader. Den läkare som diagnostiserade mig gjorde en mycket nogrann undersökning innan medicinen rekommenderades. En mycket nogrannare undersökning än någon annan av de många läkare jag träffat tidigare.
    Jag håller inte med om din beskriving att jag skulle må bättre embart pga av medicinens generellt uppiggande effekter som du påstår finns. Effekten av medicinen på mig är kroppslig med en kraftig förbättring av myxödem så att jag nu kan svettas normalt och tex få ”skrynkliga” fingertoppar efter duschen. Jag kan nu också duscha utan att få mjölksyra. Dessutom har min menscykel normaliserats och även kroppen och inte bara psyket är attraherad av min man igen. Därtill upplever jag en ökat mental klarthet som gör att jag nu orkar med socialt samspel. Det är förfärligt att jag inte kan få vård i Sverige utan behöver köpa medicin på apotek utomlands.
    Jag är själv forskare och väl insatt i vikten och behovet av vetenskapliga studier. För mig är det märkligt att så många läkare och andra som yrkar på vetenskapliga belägg inte verkar ha ett vetenskapligt förhållningssätt. Ett vetenskapligt förhållningssätt till dagens kunskap samt insikt om hur styrd vetenskapen är av sitt eget paradigm är baskunskaper i en forskarutbildning. I ett sådant förhållningssätt finns inte rum för arrogans och know-it-all-mentalitet. Faktum är att det saknas mycket kunskap sköldkörtelhormonets verkan på cellnivå. Faktum är också att många många människor upplever stor förbättring av medicinen utan hyper-biverkningar, så många att vi tom bildar föreningar. Utifrån detta är det minst sagt märkligt att skolmedicinen snarare ökar graden av arrogans och misstänkliggörande samt kommer med icke vetenskapliga belagda förklaringar till varför man mår si och så med och utan medicin. En önskvärd reaktion skulle vara Hm kanske har vi missat något och i detalj studera de studier som gjorde blodproven allena rådande samt organisera nya studier. Och Ja, jag tror ni har missat något – patientens upplevelse och kunskap om sin egen kropp. Dessutom är urval av fp undermålig i de skolmedicinska studier på ”hypo2” som finns. Ännu märkligare blir denna arroganta inställning till ”hypo2” när den medicin och diagnostik som används helt solklart faller inom beprövad erfarenhet och har används i 100 år.
    Självklart behövs mer forskning, men inte på bekostnad av patienternas väl och ve. Tills vi bättre förstår hormoners påverkan på cellnivå behöver vi diagnostisera utifrån symptom eftersom blodproven inte kan påvisa dessa brister.
    Nej, sluta dumförklara oss patienter och granska istället er egen vetenskaplighet!

  10. Hallå doktorn, du har missat att kommentera det sista inlägget!

    • Riktig Medicin

      Hej Berit (& Linda som skrev kommentaren du hänvisar till)

      Ja, du har helt rätt, jag har faktiskt glömt att kommentera det senaste inlägget.

      Problemet är att jag inte har så mycket mer att säga. Lindas kommentar är en fin beskrivning och anekdot och jag är självklart glad att Linda mår så mycket bättre men är inte för den sakens skull övertygad om att orsaken är den hon tror att det är.

      Jag förstår att mitt inlägg upprör en hel del eftersom jag får både kommentarer och arga mail, men verkligheten som den ser ut idag beskrivs i blogginlägget. Hypo2 uppvisar alla röda flaggor för pseudovetenskap och det finns inga bra belägg för dess existens.

      Det finns många anekdoter, men, plural av anekdoter är anekdoter – inte bevis!

  11. Jag är en av dessa psyksjuka hypokondriker som egentligen borde läggas in på psyket. För det ju egentligen det vi får veta. Vi som har alla symtom på hypotyreos men normala blodprov. Vi är inte sjuka i kroppen, vi är sjuka i huvudet och om vi bara insåg det så skulle vi bli friska. Tänk om det var så enkelt och tänk hur många som fått höra det innan vetenskapen lyckades bevisa deras sjukdom.

    Jag ska på nytt prov igen (för 1,5 år sen låg THS på 1,9). Jag hoppas att blodprovet ska ha gått utanför normalvärdet, för då kanske jag kan få behandling. Jag som använt alla dessa år till att hitta andra förklaringar till mina symtom. Och visst de flesta symtom kan man hitta andra sjukdomar till. Jag har nog inte hypotyeros. Jag har nog allergi, IBS, depression, kroniskt trötthetssyndrom, järnbristanemi osv osv. Varför använda sig av en vanlig och trolig sjukdom för att förklara alla symtom när man kan använda flera. Occam’s razor, någon?

    Det finns dock ett symtom som endast finns vid hypotyreos och det är myxödem. Som läkare vet du detta lika bra som jag. Jag har myxödem, det är ingen tvekan om det. Så hur förklarar du det faktum att jag har myxödem och normala blodprover. Kan det vara så att jag faktiskt är en av alla dessa som har hypo2. Dvs normala blodvärden och hypotyreos. Innan 1973 hade jag fått min diagnos satt efter symtom, men numera skiter läkarna i symtomen och tittar bara på blodprovet. Det går snabbare. En titt på blodprovet; ” Du är frisk, hejdå”

    Så medan läkarna fortsätter att säga att jag är inbillingssjuk så fortsätter jag sakta mot min död. Man kan ju hoppas att blodproven blir sämre innan jag hamnar i myxödemkoma. En fråga kvarstår bara, vem tar ansvaret om jag hamnar i koma för att läkarna endast tittade på blodprovet och aldrig lyfte huvudet och tittade på patienten?

    • Riktig Medicin

      Hej Susanna!
      (och som svar till Lena och Annika också eftersom jag är så sen med mitt svar)

      Tack för en trevlig kommentar (och ursäkta för det sena svaret)!
      Jag ber alla er som kommenterar att åter läsa inlägget eftersom jag inte någonstans tycker att någon ska läggas på psyket i onödan, tvärtom är jag mycket intresserad av att hitta bakomliggande orsaker till folks välmående.

      För att förtydliga lite; när vi talar om ”hypo 2” är det den bristfälliga bevisföringen och ”massjukdomen” jag vänder mig mot liksom utnyttjandet av patienter med diffusa symtom. Det du beskriver låter som ett annat bekymmer som jag är glad att du tar upp eftersom det ger mig tillfälle att prata om läkarnas yrkesroll.
      När vi pratar om blodprover så har vi ofta definierade gränsvärden som ska hjälpa oss att skilja normalt från onormalt. Dessa är oftast framtagna hos en så kallad ”normalpopulation” (det vill säga en mängd personer som ska representera befolkningen) där det såklart förekommer variationer.
      Alla är vi ju individuella, likaså våra kroppar och ett värde för en person betyder inte samma sak som för en annan. Detta har blivit ett bekymmer inom modern medicin där man ibland tar ett visst mätvärde för absolut sanning istället för att sätta det i sitt sammanhang tillsammans med symtom etc.

      I det perspektivet håller jag nämligen helt med er! En person kan såklart vara sjuk utan att set syns på proverna! Och jag tycker att vi läkare har tappat i vår professionalism och vårt hantverk (som jag tycker läkaryrket är) där vi tittar och lyssnar alldeles för lite på patienterna. Hur det har blivit såhär ska jag gärna återkomma till i ett senare blogginlägg.

      Jag hoppas det ger lite förtydligande i min ställning.

  12. Hej. Egentligen så är det väl bara som så att många männiksor har en massa symtom som gör deras liv sämre. När de går till doktorn och han inte hittar något fel så börjar de ju leta och försöka lista ut allt själv. Därför att man vill må bra; Det vore konstigare om de inte gjorde så. Det är ju deras liv och deras symtom det handlar om. Och vanliga doktorn gör ju ingenting; Han lämnar dig ju där att fortsätta ha sina symtom! Ingen vet ju om det är psykosomatiskt; Hjärtinfarkt är ju också psykosomatiskt, till viss del. Du kan få hjärtinfarkt pga att du stressat t ex. Och många sjukdomar kan ju utlösas av stress,händelser etc. Men den som är sjuk bryr sig inte om det är psykosomatiskt, den vill ju bli av med sina symtom. För mig är det ofattbart att man försöker avfärda så många människor som har onormala symtom och när dessutom fler och felr får symtom; Även läkare tror jag innnerst inne förstår att det finns något bakom dessa sjukdomar. Att folk har sådana grava symtom utan anledning verkar helt enkelt för otroligt, det säger väl sig själv. Och ingen tror väl att så många inbillar sig? Inte bara människor som har det tufft och stressigt etc. Även människor som har det bra, är nykära, lyckliga får dessa symtom. Myxödem och tappade ögonbryn; förr var det så man diagnosticerade sjukdomen. Idag hjälper inte det; om dina värden är bra så är du frisk! Jag anser att det är ointelligent att inte ta männsikors symtom på allvar.

  13. Sänk TSH gränsen till tex. 1,0 om fler symptom finnns, och kalla det vad ni vill, bara vi får chansen att bli friska utan att leta läkare utomlands. Lägg sen till Obligatorisk uppföljning , det borde ge resultat att forska på.

  14. Så ytterst märkligt att folk känner sig kränkta när man säger att de bara är inbillningssju.. eller öh oj förlåt he, jag menar att symptomen är psykosomatiska. Det pratas dock aldrig om den oerhört utbredda sjukdomen hybris som olyckligtvis är synnerligen utbredd just i läkarkåren och bland övriga män och kvinnor som utövar och har monopol på den rätta och sanna läran, nämligen vetenskapen. De uttalar sig ofta väldigt tvärsäkert om de senaste rönen vilket är ganska anmärkningsvärt eftersom det historiskt sett väldigt ofta tenderar att ganska snart komma ännu nyare rön som inte sällan ställer det förra ditot helt eller lite på skam eller åtminstone gör att man får omvärdera slutsatserna kring det. Men likväl är man nästa gång lika tvärsäker på att ”så här är det”. Precis som om att ”nu, nu vet vi allt som finns att veta”.
    Känner mycket större respekt för läkare som vågar säga ”jag är ledsen man jag vet faktiskt inte vad det kan vara för något” än för någon som insinuerar att anledningen till att det inte går att ställa diagnos är för att patienten har psykiska problem (och då följaktligen sannolikt inte har något som helst med läkarens kompetens eller brist på densamma att göra). Att insinuera psykosomatiska orsaker är detsamma som att säga att man inte tror på patienten och är det något man kan bli riktigt sjuk av i slutänden så är det att bli förminskad och inte bli trodd. En gnutta eller förresten ett lastbilsflak av ödmjukhet skulle faktiskt inte skada i många fall. Det är min fasta övertygelse att det skulle gagna läkarkåren och vetenskapen oerhört mycket.
    Men vill också säga att de finns, de ödmjuka läkarna som har insett att det faktiskt är så att ju mer man vet desto mer inser man att man faktiskt inte vet.
    Hälsningar Lena

  15. Gun Alström

    Människokroppen är oerhört komplex och jag tror att vi endast nosat på ytan. Jag skulle gärna vilja att ”Riktig Medicin” svarade på detta med ”Myxödem” som Susanna frågade om.

    • Nått svar kommer du inte få. Mina senaste tester visade på antikroppar (781) normala T3, T4 och ett TSH på 2,4. Jag fick medcin Fluoxetin Mylan mot depression eftesom jag bara är psyksjuk.

      • Riktig Medicin

        Hej Susanna & Gun.

        Varför skulle Gun inte få nåt svar? Jag har redan svarat på frågan tidigare. Vi kan inte enbart förlita oss på provsvar, på den punkten är vi överens. Man måste också titta på det vi kallar ”kliniken”, det vill säga vilka symtom och undersökningsfynd vi ser, och detta har vi läkare kommit ifrån alldeles för mycket enligt min syn.

        Så, om du har myxödem, ja, då är det specifikt för hypothyreos, och vore jag din läkare skulle jag kanske testa att behandla dig (förutsatt att jag var övertygad om att det var just myxödem och inte något annat som orsakade dina besvär), men det går inte för mig att ställa en diagnos över internet i ett kommentars-fält. Det betyder dessutom inte att ”hyothyreos typ 2”, som artikeln handlar om, existerar, eller hur?

  16. Bara rubriken visar på viss arrogans, det är bara det lilla flinet som fattas.
    Ungefär samma som man möts av när man kommer till läkare för att få hjälp.
    Kan det sitta i själen….? Väldigt snabba på att påtala psykiska problem!
    – och viljan att skriva ut piller är skrämmande!
    För min del finns ingen depression, livet är fantastiskt men man ska orka leva det också – inte bara sitta och titta på!
    Haft flera år med besvär, tror att allt började 1998. Olika saker, först ca 1 vecka med symtom på giftstruma, viktras, fick veta att jag hade B12 brist. Alla muskel och ledbesvär. Sen vände det med viktökning, frusen, okoncentrerad,mm… Numera också onormal trötthet och total utmattning i t ex benmuskulaturen, har myxödem på ena överarmen och nu också på benen. Tål ingen stress alls, hjärtat slår dubbelslag av och till, minnet är inte vad det varit, får utslag då och då, köldkänslig helt plötsligt.
    Så många symtom som stämmer in på hypo2 men även på binjureutmattning vilket var det enda prov som jag kunde tjata mig till. Dock icke ett 24h salivtest som är grundligast. Är väl för dyrt då eller så är jag kanhända inte värd ett sådant grundligt test..
    Har inte gjort detta ännu men det ska bli intressant att se vad det visar.
    Alla vanliga blodprover visar inget (som vanligt) dock har inte TPOak, TGak, eller TRak tagits. Ville också kolla CK men icke det nej…
    Vore jag läkare skulle jag tycka det vore väldigt intressant att ta reda på hur värdena ligger, gå utanför ramarna och inte bara hänvisa till referenser. Det blir ju i sig en vetenskap ju fler av dessa prov som tas, och vad dess resultat visar. Jag fattar inte att att denna nonchalans finns och vi befinner oss i år 2014..! Vad är problemet?
    Är det så svårt att ta till sig nya rön?
    Tänk om det skulle visa sig att en av vår tids ”modediagnoser” faktiskt är en riktig diagnos och ingen modenyck!
    Kanske finns förklaringen där till t ex fibromyalgi – som fortfarande av vissa inte anses vara ett sjukdomstillstånd.
    ”SVBK-kärringen” lever fortfarande kvar i vissa kretsar.
    Men eftersom det mestadels är kvinnor som får lida så läggs antagligen inte så många strån i kors, vilket inte heller har gjorts vid andra sjukdomar gällande kvinnor, har det visats sig. Så vem är egentligen förvånad..
    Som medelålders kärring, efter ett långt arbetsliv så är det inte så här jag ville avrunda… Jag är förb***ad milt sagt!!

    • Riktig Medicin

      Hej Mian!

      Ursäkta sent svar men jag har just nu begränsad tillgång till internet.
      Tråkigt att du uppfattar mig som arrogant, men jag kan förstå att inlägget gör att man går i försvarsställning. Och jag är inte förvånad om du stött på arrogans inom vården, jag är inte naiv…

      För att komma till det som jag uppfattar som din huvudfråga, är det så svårt att ta till sig nya rön?
      Nej Mian, så svårt är det inte att ta till sig nya rön. Även om forskare och sjukvårdspersonal kan vara arroganta så är inte vetenskapen i sig arrogant. Vetenskapen är hela tiden föränderlig och kommer att ändras varefter ny kunskap kommer fram, så har det alltid varit och så kommer det fortsätta. Visst finns det gropar på vetenskapens väg; stolthet, girighet, fusk, inskränkthet och andra mänskliga faktorer. Men vi ser om och om igen att till slut så visar forskningen i en riktning och vi följer den riktningen tills nya rön kommer som gör att vi måste omvärdera. Av allt jag lärde mig under min läkarutbildning finns det mycket som jag har varit tvungen att omvärdera under mitt yrkesliv.

      Problemet med Hypo 2 är att jag fortfarande inte kan hitta en enda publicerad vetenskaplig studie som påvisar att den finns. Varför är det så viktigt för mig då? Jo, därför att det tar lång tid och mycket grundläggande forskning för att på kunskap om en sjukdom eller eller symtom. Utan den kunskapen kan man hamna i stora problem. Dels kan man felbehandla vilket kan skapa biverkningar som är obehagliga eller i värsta fall farliga. Dels kan man dölja en annan (kanske behandlingsbar) sjukdom om man för snabbt bestämmer sig för vad det är.

      Jag känner stor sympati för er som inte mår bra och jag tycker det är sjukvårdens uppgift att hjälpa er, men det måste vi göra genom att följa den vetenskapliga metoden, gör vi inte det, hur tilltalande det än kan verka, är vi ute på mycket djupt vatten.

  17. Hej,
    Nej kanske är inte du arrogant, och det är ju bra. Men visst hade du kunnat välja en annan rubrik..?
    Jag tycker det är märkligt att det hela tiden påstås, att det finns inga vetenskapliga studier – varför görs inga studier då – varför är det så tyst?
    Om de prover som behövs aldrig eller sällan tas så finns ju inget att gå efter.
    Varför är så få läkare intresserade? Varför skulle det inte finnas olika variationer på hypo? Med vår tids syntetiska ämnen i bl a maten, så kan vad som helst hända med metabolismen i en människokropp.
    Om de ”ordinarie”proverna inte visar något så ”är man inte sjuk” fast så många symtom finns. – Då måste man ju vara deprimerad/nedstämd eller vad det nu har för namn. Och då ska man ha piller. –
    Tror jag det att förskrivningen av dessa ligger i topp nu, inte så konstigt.
    Finns det någon ”modediagnos” så heter den depression!
    Att ta fler prover än de ordinarie betyder inte att vara ute på för djupt vatten. Och det ingår ju i den sk forskningen i sjukdomar, eller hur? När nu detta inte görs så kommer det att ta väääldigt lång tid innan något händer! Att gå omkring med eventuella sköldkörtelproblem kan också bli farligt i slutänden, men framför allt påfrestande. Och så invecklade prov är det ju inte, blodprov, urinprov eller biopsi.
    Att vi måste söka alternativ och betala dyra pengar är ju för att skolmedicinen inte kan stå till tjänst med vad som behövs. Tänk om ett samarbete kunde finnas där, då kunde man lära av varandra. Det som inte passar den ena kan passa den andre. Vilket hallå var det inte när akupunkturen skulle in i korridorerna… kvacksalveri ropades det!! – om en sådan gammal beprövad metod…!
    – Nu används det, om än bara i ett fåtal områden!
    Ps: mitt kortisolvärde låg strax över 500, då var jag helstressad eftersom jag den morgonen var gruvligt försenad!
    ”Det är normalt” fick jag veta… – men ingen vet vad det ligger på resten av dygnet!? /

    • Riktig Medicin

      Hej igen Mian!

      Ursäkta mina sena svar, de beror inte på arrogans, jag lovar, bara ont om tid.
      Jo, jag kan ge dig mycket rätt i det du säger, vad som avgör att det forskas på en sak men inte en annan har tyvärr mycket att göra med var pengarna ligger (det går inte att komma ifrån) men delvis också slumpen. Min poäng är väl egentligen att jag tycker att man som patientförening ska ha det som sitt uppdrag istället, att påverka forskningen och jobba för det istället för att bestämma sig för vad som gäller och köra på i de spåren.

      Vi har en del att lära av alternativmedicinen, kanske framför allt att ta oss tid och lyssna på våra patienter, däremot är många alternativmedicinska metoder så fullständigt bortkopplade från verkligheten när det gäller hur kroppen fungerar att det är svårt att ta dem på allvar, ändå forskas det ganska mycket på många sådana områden. Vad gäller akupunktur så talar tyvärr alltmer för att det endast är en placeboeffekt och jag tror det kommer att fasas ut ur den riktiga medicinen på sikt, men detta vet vi bara tack vare mycket forskning, och det är ju bra!
      JAg har inget emot att man använder sådana metoder i sig, däremot tycker jag att man måste vara ärlig i sin marknadsföring och säga att man egentligen inte kan bota några sjukdomar med metoden, och jag tycker heller inte att skattepengar ska stå för rena placebo-behandlingar. Även om många tycker sig bli hjälpta så är det faktiskt så att många inte upplever någon effekt alls av det. Är metoden ofarlig, okej då, men många alternativmedicinska metoder är inte helt riskfria och då måste man väga nyttan mot risken, vilket vi gör dagligen när vi använder våra läkemedel och undersökningar inom medicinen.

  18. Faktum är att oavsett Riktigmedicin vill hitta bakomliggande orsaker eller ej, så kallas vi många för hypokondriker och psyksjuka mycket lättvindigt.

    Att kalla Levaxin för uppåttjack, låter inte seriöst eller påläst, var snäll använd andra ord som bättre beskriver. Jag har inte träffat en enda person som känner sig uppåt på Levaxin, tvärtom, om den inte behövt just Levaxin. herregud hur man hör om alla som mår dåligt när de får för mycket. Direkt också.

    Om du inte heller tror på att sköldkörteln system kan få fel och problem på många olika ställen (det är ju inte bara att göra lite T4 och pytsa ut och så är saken biff. Det är inte fritt i blodet som T4 funkar, utan alla som kan minsta lilla känner till omvandlingen till T3 och att sedan ska hormonet utföra en uppgift också.

    Därför blir allt som avskriver hypo2 som modediagnos som inte finns, löjeväckande. Lite som den eviga jämförelsen med när de lärde inte trodde att jorden var rund. Tror ni att ni vet allt? Hur länge ska sjuka få gå och må dåligt för att ”vi har inte visat på det sätt som behagar oss, att…”?

    Det går bra att slentrianutskriva SSRI när patienten är jobbig med sitt hypotjat, men att provmedicinera med Levaxin eller Lio, det går inte? Det lämnar inga som helst av de allvarliga konsekvenser och men som behandling med SSRI gör (och tror du inte att SSRI ger det, googla efter vad riktiga läkare har börjat skriva om).

    Varför är läkarna som arbetar med patienter så långt efter forskningen? Hur många forskare kan mala på om att vi vet att binjureutmattning är normalt vid vissa tillstånd, utan att läkarna på golvet tänker ta det till sig? Ska det bli lika med hypo2?

    Hur förklarar man myxödems försvinnanden genom att Levaxin är uppåttjack? Hur kan uppåttjack ändra blodtryck, blodbild och typiska symptom som håravfall och förlust av ögonbryn?

    Förklara hur man hjälper personer som har hypo2 genom att ”inte tro på diagnosen”?

    • Riktig Medicin

      Det där var så många halmgubbar att jag varken kan eller hinner svara på dina anklagelser.

      Förklara gärna själv hur man hjälper personer som mår dåligt genom att hitta på en sjukdom och behandla med potenta läkemedel? Det är vaken klokt eller etiskt försvarbart.
      Du tycks tro att jag motarbetar all dem som mår dåligt, då har du inte läst särskilt noga vad jag skrivit. Däremot tror jag inte på en diagnos, hur tilltalande den än kan låta, utan bevis för dess existens. Gjorde jag det i mitt dagliga jobb som riktig läkare skulle många personer skadas och dö.